Herregud, vilken överkörarvecka det har varit för Liverpool!
I tisdags: 4-0 mot Real Madrid i Champions League!
I går: 4-1 (fyra-fucking-ett) mot Manchester United i Premier League.
Manchester United har fortfarande ledningen, men där den såg säker och ointaglig ut för några timmar sen är nu både Liverpool och Chelsea med i rejset.

Torres är stor

Och ska vi tala stora spelare ska vi givetvis tala om Fernando Torres.
Det var han som förvandlade den skicklige mittbacken Nemanja Vidic till en osäker skugga av den storspelare som kontrollerade till exempel Zlatan Ibrahimovic i Uniteds match mot Inter i onsdags.
Det kanske säger en del om Ibrahimovic också, slår det mig.

United tappar inte titeln

Men även om det nu bara handlar om fyra poäng i toppen har Manchester United en match mindre spelad och - jag kan inte se hur laget ska tappa greppet om pokalen.
De möter Fulham borta nästa vecka, och trots att Roy Hodgsons lag tog en stark bortaseger (3-1) mot Johan Elmanders Bolton i går har United redan kört fram och tillbaka över Fulham några gånger de senaste veckorna och gör det av gammal vana.
Förklaringen till Liverpools tidigare ganska bleka säsong kan kallas Torres. Han var helt magnifik på Old Trafford i går.
Uniteds 1-0 kom på en ganska vek straff, domaren Alan Wiley hade lika gärna kunnat låta bli att blåsa. Målvakten Pepe Reina var visserligen på Ji-Sung Park, men det såg på tv-repriserna ut som om han verkligen försökte låta bli att dra omkull Park som sprang in i den liggande utrusade Reina.

Skillnad i attityd

Så långt gick allt enligt planerna: Manchester United dominerade, tryckte på, trillade boll, slog härliga långpassningar och allt handlade om kontroll.
Jag tror inte att Liverpools mittback Martin Skrtel menade just den långbollen som en passning, det såg mer ut som en härlig rensning, men när bollen damp ner på Manchesters planhalva missbedömde Nemanja Vidic både bollbanan och studsen och hann inte med utan föll när Fernando Torres högg, sprintade mot Edwin van der Sar i Manchester-målet och mycket snyggt placerade bollen bredvid honom.
Vidic tappade allt när han nästan drog tröjan av Steven Gerrard och blev utvisad.
Fabio Aurelio gjorde 3-1 till Liverpool på den frisparken.
Bollen gick perfekt över Manchesters mur och in nära van der Sars vänstra stolpe.
Just det målet var skillnaden i attityd mellan gårdagens United och Liverpool.
Muren var okoncentrerad och van der Sar stod helt stilla på linjen.
Manchester United ställde upp för spel, Liverpool kom för att kriga.
Så ska vi tala om det mentala spelet mellan Alex Ferguson i United och Rafael Benitez i Liverpool grävde Ferguson sin egen grav när han valde att sätta Paul Scholes, Ryan Giggs och Dimitar Berbatov på bänken.

En stor, bred trupp

Ferguson har en stor trupp och väljer ofta att gå runt på olika spelare. Men när till exempel Giggs och Scholes satt på bänken kändes det som en managerhämnd - ett straff - för att visa att man springer min själ inte och klacksparkar i en Champions League-match, vilket han skällde ut Giggs och Scholes för efter Inter-matchen.
Och om man nu talar om att engelska lag dominerar internationell fotboll för tillfället handlar det verkligen om - lag, om lagmaskiner.
Både United och Liverpool liknar varandra på det viset att de har tydliga spelidéer, uppträder solidariskt som lag men tillåter också spelgenier som Cristiano Ronaldo eller den fenomenale Fernando Torres att glänsa. Det finns många lag som spelar som lag, men väldigt få med den sortens "extra allt".
Just i går var Ronaldo väldigt osynlig, men också stora spelare, ja ni vet...ni kan fråga Nemanja Vidic vid tillfälle.

Gnager som skoskav

Man kan förlora på många olika sätt, och är det nåt som skulle få mig att tvivla på Uniteds förmåga att hålla undan är det att förlusten i går var så - förnedrande.
När Vidic blivit utvisad lekte Liverpool med de mäktiga Manchester United, och den långa retsamma 4-1-bollen som Andrea Dossena lobbade över van der Sar från långt håll var av det slaget man kan gå och älta några månader.
Det var mycket jidder i förväg i Manchester om säsongen 1997-98 när Manchester United ledde med 10 poäng vid den här tiden på året, men när serien var färdigspelad hade Arsenal tagit titeln en poäng före United.
Jag vet inte hur många spelare och ledare som de senaste två dagarna har sagt att detta aldrig får upprepas, och det var menat som ett stridsrop, men har man fått sig det itutat glömmer man det inte efter en så förnedrande förlust som den mot Liverpool i går, då ligger det och gnager och svider som ett riktigt räligt skoskav.

Bara stormatcher i vår

Och let's face it: även om Fernando Torres på sitt sätt är genial, hade inte han eller nån annan i Liverpool kunnat gå på nattklubb i natt och kräva Phil Collins av discjockeyn om inte Steven Gerrard varit som en dröm i en fri och spännande och rolig roll bakom Torres.
Gerrard satte straffen till 1-1 i går och sprang och kysste tv-kameran så märket av hans läppar satt kvar på rutan. Och det var, förstås, Gerrard, som Vidic drog omkull.
På fredag lottas kvartsfinalerna i Champions League, tänk om det blir Manchester United Liverpool. Bara stormatcher den här våren - för det blev lite vår i går.