Kungen är mästare på att heja.

Ockelbo-Danne och Motorprinsen har varit flitiga på de olympiska arenorna, men de är väldigt sansade jämfört med Carl XVI Gustaf.

Man brukar säga att kungen gör så bra PR för Sverige, men... ingen kan heja som våran kung.

Det finns ett schvung i armrörelsen och en besatthet i hans blick som tyder på sanslöst engagemang eller ren dårskap. När det gäller idrott går de två egenskaperna ofta hand i hand.

För övrigt har jag aldrig förstått varför en framgångsrik idrottare måste möta en kunglighet, eller känna sig hedrad av att en kunglighet är intresserad av idrott.

De svenska kungahusmedlemmarna brukar stoltsera med att de är "så vanliga", och i så fall är det inte alls konstigt att de är intresserad av sport, det är ju vanligt folk också.

Jag tycker inte kungligheter ska vara som vanligt folk.

Om vi nu måste dras med monarki ska hela familjen gå klädd i krona och vinka till turister från en balkong på Slottet i Stockholm.

Själv såg jag en räv häromkvällen.

Jag hade jobbat klart tidigt och satt vid ett stort, öppet fönster på en pub som heter Mabel's Place och läste GW:s memoarer när jag såg nåt jag trodde var en vildhund och fick för mig att jag var kvar i Kiev.

När den kom närmare, och spatserade förbi mitt fönster, såg jag att det var en räv.

Jag väntade på drevet med skällande hundar, trumpeter och män till häst men det kom inget.

Bartendern sa att det ofta kommer rävar på denna lilla gata mellan Euston Road och Upper Woburn Place i Bloomsbury.

– På morgnarna kan man se att dom har varit och rotat i soporna, sa han.

Jag var glad och nöjd med mig själv över att jag hade hittat en oas i några kvarter med häftiga, gamla hus och boendelösningar, men när jag gick hem från puben märkte jag snabbt att det så här dags var alldeles öde, alldeles tyst och det syntes inte en människa nånstans.

När jag gått en bit hörde jag steg bakom mig.

Jag vände mig och såg tre unga män i luvtröjor med luvorna uppdragna.

De joggade. En av dem kom på trottoaren bakom mig, de andra två höll sig på gatan och de tre formade en halvcirkel

De hade jympaskor, det hördes knappt att de kom.

Jag kände att det här kunde gå snett, vände mig instinktivt snabbt om och gick rakt mot dem. Jag har gjort det förr i en liknande situation.

Det fick önskad effekt. Killen på trottoaren stannade upp, ropade nåt åt de andra två och alla tre sprang snabbt förbi mig.

Jag kunde nu ha vänt om för att gå åt andra hållet, ut på den trafikerade Euston Road, men jag trodde att situationen var överspelad, om det nu var en situation till att börja med.

När jag kom till nästa gata stod killarna en bit in till vänster mellan två bilar och väntade.

Den lilla raden butiker med ett kafé till höger var stängd och öde, men jag såg att det lyste i en indisk restaurang jag hade varit på kvällen innan så jag började gå dit.

Restaurangen var stängd, men en man kom ut med en soppåse när de tre killarna kom joggande runt hörnet, och jag gick fram och ställde mig i dörröppningen till krogen bredvid mannen med soppåsen.

Killarna sprang förbi. En hade glasögon, det var vad jag kunde se.

– Vi har stängt, sa mannen från den indiska krogen.

– Jag ville bara stå här med dig medan de där tre sprang förbi, sa jag och pekade mot killarna som nu försvann ned mot Upper Woburn Place.

Den som verkade vara ledaren vände sig om tittade åt vårt håll innan de vek av runt hörnet.

Mannen från krogen nickade och sa:

– Japp, dom var svarta, man kan inte lita på svarta, sa han.

Jag kunde slå till honom.

Kanske hade hans närvaro räddat min plånbok, och mig från en snyting, men jag kände mest ilska över att man så enkelt är beredd att skylla på ras när den här typen av brott handlar om nåt helt annat, handlar om fattiga och rika, de som har och inte har, hopp och hopplöshet.

– Godnatt, sa jag och gick mot ljusen från Upper Woburn Place.

Jag hade inte ens tyckt att maten var bra på restaurangen.

Jag kände mig trygg bland tvåvåningsbussar, taxibilar och människor på trottoarerna.

Jag stod där en stund och kollade åt båda hållen, ner mot Russell Square och upp mot Euston station, men jag såg inte de tre killarna nånstans.

Kanske var detta ett tecken på storstadsdjungel: Först en räv och sen nåt jag tror var ett rånförsök.

Men nu är kungen här, nu är jag lugn.

Heja Sverige friskt humör, för vi är bäst i världen.

Eller?

Veckans...

... REGISSÖR

Danny Boyle
Läste en artikel om hur alla specialeffekterna till OS-invigningen byggdes och... Danny Boyle måste ha magiska fingrar som fick till byggena, en engelsman kan ju inte ens få ihop en fungerande dusch år 2012. 

... ÄNTLIGEN!

Caroline Seger
Den tuffa mittfältaren Caroline Seger tyckte efter förlusten mot Frankrike, 1-2, att förbundskaptenen Thomas Dennerby ska avgå. Det var verkligen på tiden, det har vi tyckt länge, Caroline. 

... POPBAND

Mud

Alla pratade om Clash, The Jam, Beatles, Pink Floyd, David Bowie, men Mud! Wow, liksom. Mud var alltid ett andra klassens Sweet, och att de fick med sin "Tiger feet" på OS-invigningen var imponerande. Eller? 

... SJUKAMPARE

Jessica Ennis

26-åringen från Sheffield, Jessica Ennis, är nästan lika populär som Bradley Wiggins här. Nu har hon gått ut och sagt att hon ska slå Carolina Klüfts europarekord på 7|032 poäng och är på god väg att göra det.

... KLASSIKER

Pet Sounds

Ett stort ögonblick: Stefan Jacobson, som driver den legendariska skivaffären Pet Sounds i Stockholm möter Brian Wilson, mannen bakom mästerverket "Pet sounds". De träffade när Beach Boys spelade i Göteborg. 

... INTE ENS NÄRA

Egg salad sandwich, jag hatar egg salad sandwich.

TILL SIST...

Om Andreas Jonsson kör så bra när han är förkyld som han körde i Polen förra helgen ska han kanske börja slicka på dörrhandtag och en eller annan tunnelbanestång. Men speedwayförare är kanske för hårda för att åka tunnelbana.

Vissa av de soldater som bevakar oss här i London verkar inte direkt tillhöra begåvningsreserven.

Ängelholm-Trelleborg 1-4 var en skräll.

Jag hoppas verkligen att Matias Concha hittar tillbaka till sin karriär i Malmö FF. Det är han värd. Om han inte hade blivit så svårt skadad hade han varit given i landslaget.

På tal om Motorprinsen och fälttävlan: Jag trodde att han var intresserad av ekipage med mer än en hästkraft.

En dag serverade matsalen get i curry.

Vad gäller låtar om London är jag också väldigt förtjust i Lily Allens "Smile" och Donovans "Sunny Goodge Street".
 

En annan dag kom en man ut med ett långt, rött rör från en av toaletterna. Den toaletten har varit stängd sen dess.

Jag trodde att Rick Kruys hade lämnat Malmö FF för flera år sen.

En av våra chefer mejlade att ska vi filma med Iphone ska vi "lägga telefonen ned och filma liggande".
Jag la telefonen på marken och filmade himmel.
När jag själv la mig ned kom två soldater och förde bort mig i handfängsel.

Vad trött jag är på att alla alltid ska göra reportage om damernas beachvolleyboll i OS.

I onsdags slog HIF Slask Wroclaw borta med 3-0, i torsdags slog AIK en annan polsk storklubb, Lech Poznan, med 3-0 hemma. Antingen kommer vi Europa närmare eller Europa oss.

I min lilla utläggning om journalistik i söndags glömde jag två saker som jag hade sparat i en annan fil. Skådespelaren Peter Stormare är i sin värld ett bevis för att man enligt lex Linné kommer långt eller längst med gamla, enkla metoder. På frågan om hur han lyckats så bra i Hollywood svarade Stormare:
– Jag är hel och ren, kommer i tid, är förberedd och städar trailern efter mig.
Det behöver inte vara så svårt...

Kalmars 1-0 hemma mot Young Boys är däremot inget tryggt ben att stå på.

... och ibland, när jag sitter bredvid Disco på fotbollsmatcher och tjuvtittar på den blandning av hat och meningslösheter som väller in på hans Facebook eller Twitter, tänker jag alltid på vad kulturskribenten Nils Schwartz skrev i en tv-recension i Expressen:
"Jag har varken Facebook- eller Twitterkonto. Det stjäl alldeles för mycket tid att hålla sig uppdaterad på nätfora som till 99 procent består av pladder."
Som gammal latinare var jag dessutom nöjd med att Schwartz skrev pluralformen av forum, "fora".

Michael Phelps var inte helt slut, va?

Har skrivit det förr och skriver det igen: Sveriges damlandslag i fotboll kommer aldrig att vinna nåt stort med Hedvig Lindahl i målet.
 

Undrar också när damlandslaget i handboll ska börja springa.
Rausing-affären är gigantisk även i engelska medier.

OS-medaljen är redan klar för seglarna Fredrik Lööf och Max Salminen. I dag handlar det bara om valör i Weymouth på engelska sydkusten (jag har varit där, men minns inte när eller varför). Själv är jag impad över att de har två meteorologer och en kock med sig.
Eller så tänker jag på Tina Weymouth i Talking Heads.

På vägen till Eton Dorney häromdan passerade vi Slough, men jag såg inte Wernham Hogg-kontoret.