Danmark ledde med 1- 0, från läktarna skallade "Segern är vår" och med fyra minuter kvar kallade Lars Lagerbäck till sig Markus Rosenberg.
Han la vänster arm om halsen på "Mackan" och tecknade med höger hand nåt som jag tolkade som "Framåt! Framåt!". Därefter vankade han fram och tillbaka framför bänken och tog sig väldigt typiskt lagerbäckskt med tumme och pekfinger om näsan
När domaren blåste avmatchen såg det ut som om Lagerbäcks hela kropp sjönk ihop i en resignerad suck, eller kanske en lättnadens suck, vad vet jag?
Lars Lagerbäck och de svenska spelarna försvann ut från Parken med sänkta huvuden medan de danska sprutade champagne på varandra och gjorde vågen inför varje läktarsektion.
Tät och kampfylld
I en tät och kampfylld match hade Jakob Poulsen fått en lysande passning från Nicklas Bendtner efter en kontring. Målvakten Thomas Sörensen sa efteråt att de hade talat om att försöka skjuta så ofta som möjligt och hela den danska delen av Parken skrek "Skud! Skud!".
Poulsen sköt.
Andreas Isaksson dök.
Bollen fick en underlig studs.
Danmark tog ledningen med 1- 0 och är klara för fotbolls-VM i Sydafrika.
- Jag skulle ha tagit den, sa Andreas Isaksson självkritiskt efteråt.
Ja, det skulle han. Men det är skit samma att söka syndabockar, fel och förlustanledningar en sån här kväll.
Det var inte i går, på Parken i Köpenhamn, somvi missade VM.
Vi missade VM när Lars-Åke inte villa ta ut ny riktning efter misslyckandet i VM 2006 och framför allt efter det usla EM 2008.
Vi missade VM när vi spelade oavgjort borta mot Albanien, förlorade hemma mot Danmark och spelade oavgjort hemma mot Portugal.
Vi missade VM för att vi haft så svårt för att göra mål - nio mål på nio matcher, och då har vi ändå mött Malta två gånger. Malta. Två gånger.
Sanningen är: vi har levt på lånad tid, efter ett sent Zlatan-mål iBudapest och ett självmål på Malta.
Sanningen är: vi hade inte haft nåt att göra i VM i Sydafrika.
Men visst känns det konstigt: ett fotbollsmästerskap utan Sverige.
Och visst känns det konstigt: ett fotbollslandslag utan Lars Lagerbäck.
Jag vet att det finns många som jublar över förlusten i går, och de jublar över att Lars Lagerbäck äntligen kommer att försvinna som förbundskapten.
Men de som jublar förstår inte att det är en lång och svår resa vi har framför oss.
Uppförsbacke för svensk fotboll
Svensk fotboll är i sin värsta uppförsbacke på trettio-fyrtio år och det finns inga trollkarlar i den här världen, det finns ingen Joe Labero som kommer in, knäpper med fingrarna och får det att glänsa och glittra om - Det Nya Landslaget.
Vi åker ned på rankingen, kanar utför iseedningen och kommer att hamna ikvalgrupper där alla lag heter Tyskland och varje match kräver hjälteglorior.
Jag kan förnimma mörkret, jag kan känna kylan från fotbollens dödsdal.
Jag vet inte om Lars Lagerbäck bara var tapper, förbannad eller besviken igår. Han var tetig och retlig och när Lühr frågade hur han egentligen mådde snäste han:
- Skitdåligt!
Lars Lagerbäck har tvärtemot vad många tror njutit av offentligheten.
Det surrar av namn, och ni kan vissa av dem utantill - Roy Hodgson, Sven-Göran Eriksson - men jag tror bara det finns tre alternativ.
Roland Andersson, vill själv och har varit med.
Erik Hamrén, internationell erfarenhet, framgångsrik.
Hasse Backe, omtyckt av alla utom i Djurgården.
Så här dags, sent en kväll i Köpenhamnnär Danmark blev klart för VM,satsar jag en peng på Erik Hamrén.
Men fotbollförbundet har överraskat förr. Guus Hiddink, någon?
Segraren skriver historien och det känns riktigare att lyssna på Danmarks förbundskapten Morten Olsen och en Nicklas Bendtner (som är bättre än vad alla säger) än när svenskarna kritiserade danskarnas 4- 3- 3-system iveckan som gick.
- Sverige spelar primitivt, mycket långbollar, sa Olsen och Bendtner.
Anders Svensson stred för ett VM till, Olof Mellberg och Daniel Majstorovic krigade på sitt sätt, men det fanns en hel del som föll bort - Mikael Nilsson, Rasmus Elm, Henrik Larsson, Samuel Holmén och kanske tilloch med Kim Källström.
Poulsen ägde Parken
Lagerbäck sa kaxigt - och jag gillade det - att vi skulle gå ut och "äga Parken".
Det gjorde vi inte.
Det fanns en man som ägde Parken i Köpenhamn igår kväll: han heter Christian Poulsen.
Förra gången boxade han Markus Rosenberg i magen och orsakade på sitt sätt den danska katastrofen. I går rörde han sig majestätiskt som en amerikansk quarterback långt ned på egen planhalva och styrde därifrån det danska spelet på ett magnifikt sätt.
Och som jag hade velat vara med där nere efteråt och halsa champagne och göra vågen när det var slut. Heja Danmark, det er et yndigt land.
DISKUTERA HÄR!
