Så sent som i söndags sa förbundets generalsekreterare Sune Hellströmer att det fick ta den tid det tar att leta efter ny förbundskapten.
Han sa att det är viktigare att hitta rätt person än att det går snabbt.
Både och: Det ska gå snabbt! Man ska välja rätt!
Jag tycker fortfarande att Henrik Larsson borde slussas in direkt som ny förbundskapten, jag ser inga problem med att Henke precis har slutat som spelare, han är redan betydligt äldre och tillräckligt avskärmad från lagkamraterna för att det inte ska kännas konstigt att han plötsligt blir chef.
Han har ingen formell utbildning, men allting går att ordna om man bara vill.
Däremot har jag förstått att det från förbundshåll upplevs som så otroligt jobbigt att försöka pressa in Henke - han kan ju inte ens träna knattar! - att jag också förstår att det är fullständigt meningslöst att fortsätta lansera honom just nu.
Därför är mitt förslag Erik Hamrén.
Han är 52 år.
Han tränar Rosenborg i Norge, ett mer eller mindre topplag i Europa.
Han tog brons och guld med Aalborg i Danmark två år i rad, 2007 och 2008.
De spelare vi pratat med har stor respekt för honom.
Själv minns jag honom som både lättsam och enkel i sitt umgänge med media när han tränade AIK (och det är ingen enkel resa) och Örgryte.
Att kunna handskas med media är en av förbundskaptenens viktigaste egenskaper.
Han har en lång och gedigen resa bakom sig i svensk fotboll, från IFK Sundsvall över Enköping, Väsby, Brommapojkarna, Vasalund och Degerfors fram till AIK, Örgryte, Aalborg och Rosenborg.
Han har kontrakt med Rosenborg, men så mycket har jag lärt mig i den här fotbollsbranschen att kontrakt egentligen är till för att rivas - och allt går att ordna bara man vill och har tillräckligt med pengar.
Han är metodisk och noggrann, men kan också ryta till om det behövs.
Och han har tillräckligt med pondus, rutin och erfarenhet av internationella matcher och storstjärnor för att kunna handskas och prata med Zlatan Ibrahimovic.

"Glöm Sven-Göran Eriksson"

Det spekuleras om att U21-landslagets coach Jörgen Lennartsson automatiskt ska gå in som assisterande tränare, men i mina ögon ska en förbundskapten själv utse sin assistent.
Glöm Sven-Göran Eriksson! Jag begriper inte alla som vill ha honom!
Vi i svensk media hängde på när Englands mest hånfulla tåg gick, och nu tänker jag inte på girigheten och alla fruntimmersaffärerna.
"Svennis" fick den mest svidande kritiken för den primitiva fotboll han spelade med det som engelsmännen betraktade som det mest talangfulla landslaget nånsin.
Man beundrade hans förmåga att ta England till mästerskap, men man formligen avskydde det faktum att han inte tog England vidare i mästerskapen.
Det hette alltid att han "satt som en fisk" på bänken när det hettade till, och att han var usel som match-coach.
Känner ni igen er?
Är det vad ni vill ha?
En gång till?
Man tyckte också att han slickade bruntunga på David Beckham, och att det förstörde balansen i landslaget.
Sven-Göran Erikssons storhetstid ligger långt bakom honom.
Jag vill inte att han ska ta den med sig i bagaget till Sverige.
Hasse Backes meritlista påminner om Erik Hamréns, han är utåtriktad och intresserad av mer än fotboll och har en naturlig pondus efter erfarenheterna tillsammans med Sven-Göran Eriksson i Manchester City och Mexiko.
Men tycker man Henke skulle ha svårt att gå från spelare till chef är det ungefär lika besvärligt att gå från tv-kommentator/kritiker till att bli chef.

Dags för en ny sorts fotboll

Lyssnar man på spelarna och till och med på folk inom förbundet vill man ha en ny sorts fotboll efter Lars Lagerbäck.
Då faller Roy Hodgson ifrån.
Jag är en lika stor beundrare - kanske till och med ännu mer - av Roy Hodgson och Bob Houghton än vad Lagerbäck och Roland Andersson är.
Roy Hodgson är Lars Lagerbäcks fotbollspappa.
Jag skulle älska att se ett klassiskt 4- 4- 2 enligt Hodgson-modell med targetplayer, en lång mittback och en mer spelskicklig, men svenska folket, experterna och spelarna har precis sagt att det är den fotbollen de inte vill ha längre.
I går kände jag lättnad när domaren Nikolaj Ivanov blåste av matchen mellan Sverige och Albanien.
Portugal tog tidigt ledningen mot Malta och även om vi pytsade in fyra mål (två av Olof Mellberg, ett snyggt solomål efter en räd över halva planen av Anders Svensson) var det en plåga att sitta i kylan och se en väldigt ointresserad Zlatan lufsa offside i en match som inte betydde ett piss.
Det kan bli mycket sånt i svensk landslagsfotboll framöver.