ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Mats Olsson

Från nu heter den ­Zlatan arena

Läs fler krönikor! Här är Mats Olssons samlingssida
ANNONS:
Läs mer
Visa flerVisa färre

I går invigdes den nya svenska nationalarenan för fotboll.

Den döptes till Friends arena.

Det var en vacker tanke.

Efter matchen mot England fick den omedelbart ett nytt namn:

Från och med nu heter den ­Zlatan arena.

Egentligen skulle det här inte alls handla om matchen mellan Sverige och England, 4-2.

Den var en i långa stunder typisk vänskapsmatch med en typisk gratis­ätarpublik som fått biljetter på jobbet.

Men denna text fick ett helt nytt innehåll när Zlatan Ibrahimovic slog till.

Det var en vänskapsmatch, och det var ett reserv-England, men det var lik förbannat en landskamp och Zlatan Ibrahimovic gjorde fyra mål. Fyra.

Fyra mål i en landskamp för Sverige av en man som heter Ibrahimovic.

Det är viktigt att påpeka i tider som dessa, när Toppstollens anhang är ute och slåss på gatorna och kallar nationens medborgare för än det ena och än det andra förnedrande och föraktfulla, då inkluderar jag allt från "bappe" till "hora".

Zlatans och vårt Sverige

Men när man om hundra år river Zlatan arena för ett nytt och ännu större köpcentrum, med ännu fler saker som vi inte behöver, så ryms det kanske inga fotbollsarenor, men det kommer i evigheters evigheter att stå i världens alla historieböcker att den som gjorde första målet på Sveriges svenskaste nationalarena hette Zlatan Ibrahimovic.

Jag skriver det igen: Zlatan Ibrahimovic. Det ä r hans land, det är hans och vårt land och det heter Sverige.

Det kommer i historiens böcker inte bara att stå att han gjorde första målet.

Det kommer att stå att han gjorde fyra mål.

Som Disco sa efter slutsignalen: "Tänk vad vi får vara med om!"

Ja: Vad ska vi ta oss till den dag då Den Långe lägger av?

Nästan som i Berlin

Jag kan inte säga att det var Berlin- och Tyskland-4-4-läge, men nästan.

Våra tankar handlade till 99 procent om vilken dålig stämning det var på läktarna, hur folk satt tysta och tittade på medan en liten engelsk klack sjöng, ropade, rimmade, hånade och hejade precis som om det gällde nånting eller åtminstone var fest.

Det kvittar hur fin en arena är, det kvittar hur många mål Zlatan gör... en vänskapsmatch är en vänskapsmatch är en vänskapsmatch, och det kan man upprepa in absurdum.

Om det hade varit stake i Herr ­Nilsson, han som efterträdde Lars-Åke, hade man låtit inviga Zlatan arena med en VM-kvalmatch: En direkt avgörande VM-kvalmatch hade skapat en intensiv, febrig och vibrerande stämning, och då hade vi inte behövt en cykelkommentator som talar om för oss hur fantastisk matchen är, vi hade inte behövt två unga Stefan & Krister-wannabes som tyckte det var f antastiskt att några hundra personer gjorde vågen och vi hade inte behövt en Peter Jihde som berättade hur fantastisk arenan var, hur fantastisk matchen skulle bli och vilket fantastiskt, unikt ögonblick vi skulle få uppleva.

Jihde sa att alla var välkomna - svarta som vita, heterosexuella som homosexuella - och jag tyckte han sa att det var kvällen då svensk fotboll steg in i nutiden.

Men svensk fotboll är inte svensk fotboll, och det må vara 1909, 1994 eller 2012, utan att män och kvinnor i träningsoverall ska marschera med skyltar som berättar vilket distrikt de kommer från, och hur många fotbollsdistrikt det finns i Sverige.

Sånt kan de lägga ut på Facebook, då kan man klicka bort det.

En tät och kompakt byggarbetsplats

Några män som Dupontarna bredvid mig, vi kan kalla dem Disco och Juborg, inte kände till sjöng gamla schlagerlåtar som "In the air tonight", och det är för evigt och alltid som om det där steget in i nutiden aldrig kan tas fullt ut.

Om det inte handlar om fotbolls­spelarna.

Om det inte handlar om Zlatan Ibrahimovic.

Arenan i sig ger verkligen ett tätt, nära och kompakt intryck men den ligger - för helsike! - mitt i en bygg­arbetsplats dit man inte kan ta sig inom en tidsrymd på fyra timmar.

Det är fullt möjligt att Zlatan arena kommer att sätta sig och bli det framgångstempel så många drömmer om.

Detta vet man däremot ingenting om förrän efter några matcher, efter några år och efter några dramatiska händelser som en upphämtning från 0-4 till 4-4 i en VM-kvalmatch, som en seger över Holland med 3-2 i en EM-kvalmatch eller som en helt vanlig, betydelselös och ointressant vänskapsmatch där en spelare jag tycker så mycket om att jag kallar honom Den Långe gör fyra mål.

Det blev en magisk kväll på Zlatan arena den 14 november 2012.

Det berodde inte på själva arenan.

Det berodde på Den Långe.

När han cykelsparkade in 4-2 över och förbi Joe Hart i engelska målet stod alla upp och bara vrålade.

Jag hoppas att jag hittar tillbaka

En publik behöver inte få förklarat för sig att den ska heja, applådera, sjunga nationalsång eller go bananas, det gäller underhållning som fotbollslandslag.

Om det vi hör från en scen eller ser på en fotbollsplan, det gäller Bruce Springsteen lika mycket som Zlatan Ibrahimovic, är tillräckligt bra, tillräckligt skickligt genomfört eller tillräckligt engagerande då kan lekledare och cykel­kommentatorer stanna hemma.

Jag vet inte om jag hittar tillbaka till Zlatan arena bland byggbråten. Jag hoppas det.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Senaste nytt
PÅDDEN MED OLSSON & EKWALL
ANNONS:
PODCAST: ALLSVENSKAN
AGENDASÄTTARNA
ANNONS:
Senaste nytt
Senaste nytt
MRMADHAWK
TRAV
TRAVBLOGGEN
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: