Jag har inga egna barn, om man inte räknar de där som jag under årens lopp fastnat för i fanzines, brev, e-post eller lokaltidningar, och som jag på ett eller annat sätt försökt lotsa fram i en allt svårbegripligare medie-värld. Men det var lätt att förstå sig på Anja Gatu. Det var efter fotbolls-VM i USA 1994 som jag först la märke till breven från Anja. Jo, ni läste rätt: brev. Man skrev brev på den tiden, la i kuvert, klistrade på frimärke och gick till brevlådan. Det var innan man tryckte på datorns automatknapp som i dag automatiskt ger ifrån sig vältaliga formuleringar som "din jävla fitta", "bög-jävel", "judejävel", "08-as", "skåne-röv" och/eller "bögfetto", och jag fick säckvis med brev.

Frågade pappa om lov

De svenska fotbollsframgångarna 1994 gav fotbollen en helt ny publik och många i den var unga tjejer. Anja var en av dem och skrev flitigt, välformulerat och mycket roligt om fotbollslandslaget, internationell fotboll och om sitt eget flicklag. Jag hade en insändarsida varje söndag på den tiden, "Brev till Olsson", och Anja Gatu hade till slut fått så många brev publicerade att jag gick till dåvarande sportchefen Per-Anders Broberg och sa: - Jag vill att den här tjejen ska skriva i tidningen, jag tänker ringa henne. - Gör det, sa Broberg. Det blev ett udda samtal. Anja lät alldeles förskräckt, som om hon inte trodde att jag var jag, och när jag till slut fick sagt att jag ville att hon skulle gå med mig på landskamp - tror det var Sverige-Turkiet - att jag skulle renskriva hennes handskrivna manus och att jag skulle se till att hon fick åka taxi hem från Expressen på natten. Anja mumlade nåt som jag tolkade var en typ av ja. Sen sa hon: - Vänta lite...jag måste fråga pappa. Hon var borta ett bra tag, kom tillbaka och sa: - Ja, det var okej. Vi skulle säga hej, när det plötsligt slog mig: - Vänta, Anja, hur gammal är du? - Tolv. Av brevens innehåll hade jag fått en känsla av att Anja var sexton, kanske sjutton, men vadå? - jag är ingen Lagerbäck, är man bra ska man in mesamma. Efter matchen skrev Anja en briljant liten historia för hand, som jag skrev ut på datorn och dan efter kom halva redaktionen förbi och frågade vem denna begåvade unga människa var. Handskrivna små manus blev så småningom krönikor från St Erikscupen, sommarvikariat, "Fittstim" och nu: sportkrönikör på Sydsvenskan.

Välbehövlig och klok feministröst

Det har varit en spännande Anja-resa och jag ser fram emot fortsättningen. Det är inte säkert att den blir lätt. Som 24- årig kvinna är man utsatt, och man granskas och nagelfars extra mycket av en mansdominerad och ibland gubbsjuk sportmedievärld. Men Anja är klok och modig och jag är, som sagt, omåttligt stolt och glad. Och: det behövs verkligen fler feministröster i sport-journalistiken. Anja efterträder den legendariske Åke Stolt, som kom från Östergötland till Malmö och fick stora journalistpriset efter en serie krönikor som synnerligen tydligt visade att han vägrade gå i Malmö FF:s och Hans Cavalli- Björkmans koppel. Cavalli-Björkman var den tidens Bengt Madsen och Åke vägrade Madsen-kopplet också. Det har varit roligt att resa med Åke, roligt att på sportresor också prata om nåt annat än bara det som händer innanför de kritade strecken och det har varit väldigt lätt att läsa honom. När Mia gick på journalisthögskolan skrev hon som examensarbete en artikelserie om invandrarna på Gustav Adolfs torg i Malmö. Hon fick klart godkänt men också ett väldigt syrligt påpekande om att texten var - "för lättläst". Vissa gånger har Åke Stolt och jag haft olika åsikter i stora frågor, och ibland har jag inte varit så intresserad av vad han tagit upp, men: alla hans krönikor har varit en njutning att läsa, alltid välskrivna, välformulerade och med ett oemotståndligt driv. Åke Stolt har alltid varit lättläst, och jag kan inte komma på ett bättre omdöme.

TILL SIST

Aj, då: efter två raka förluster - Pittsburgh Steelers och Cincinnati Bengals - möter New Orleans Saints i dag Atlanta Falcons borta.

En positiv sak med att vara influensa-däckad: Jag har verkligen haft tid att spela - om och om igen - den fantastiska boxen "Orphans - brawlers, bawlers & bastards" med Tom Waits. Ibland tror jag han är min störste musikaliske hjälte.

Inga stora åthävor, men det finns alltid en liten knorr i Micael Fasths inslag i TV 4-sporten.

I vår kommer "Lindas må bra bok" av Linda Haglund. Med tanke på vad hon satte i sig för att må bra kan det bli intressant läsning.

Det anmärkningsvärda är inte att Ian Thorpe lägger av med simningen. Det anmärkningsvärda är att han bara är 24 år.

Jag skiter fullständigt i var "Svennis" hamnar eller om han ens hamnar.

Att bröstsimmaren Martin Gustavsson tar timeout väckte däremot inte lika stor uppmärksamhet.

Det oroande med Johan Elmander är att han går så lätt sönder numera.

"Vi åkte till Borås för att shoppa", sa James Keene.

Med tanke på långsamheten: jag är inte säker på att Marcus Lantz frälser HIF.

Roger Federer är - med all rätt - störst i tennisvärlden, men jag måste uttrycka väldigt stor beundran för Jonas Björkmans envishet och målmedvetenhet.

Dejan Stankovic var magnifik i första halvlek Inter-Sporting Lissabon...

Dennis Jonsson bör bli en förstärkning i många allsvenska klubbar.

...å andra sidan var det ingen andra halvlek i den matchen.

Vet inte om ni sett "Marie Antoinette" än...men var beredda på att den är som Arsenals fotboll: mycket vacker, men - det händer ingenting.

Lars-Åke totalförbjuder bengaliska eldar på fotbollsarenorna i fortsättningen. Ett: vad är skillnaden mellan förbud och totalförbud? Två: vem bryr sig?

Att så bra spelare som Malin Moström och Anna Sjöström (kanske) bestämt sig för att sluta visar skillnaderna mellan herr- och damfotboll. Tjejerna måste tänka på en civil karriär medan killarna tjänat så mycket att de kan lalla vidare lite som de vill.

Eftersom jag inte såg sändningarna från fotbolls-VM har jag inte haft nån koll på Sladjan Osmanagic förrän nu och - kejsarens nya kläder är snyggare än nånsin!

Paul Carrack är en av världens bästa vita soulsångare och ni kan gott kolla en ny samling: "Greatest hits - the story so far". Innehåller både sologrejer och sånt han gjort med Ace, Squeeze ("Tempted"!) och Mike & The Mechanics.

Är det bara inbillning eller - är det inte lite mer intresse för Royal League i år?

Pete Doherty är en knarkodåga men - det han gör, rent musikaliskt, är fantastiskt. Kolla bara en ny femlåtarshistoria med Babyshambles som heter "The blinding EP".

Lite svårt att förstå varför Fat Cat vill krossa en så nimm liten turnering som fotbolls-EM genom att utöka från 16 till 24 lag? Skippa kvalen, eller? Liechtenstein-Malta i kvartsfinal? Heja!

Allra sist: Refreshments ligger etta på svenska albumlistan och har fått med Joakim Arnells "I'm the real Santa" som huvudlåt i nya Disney-filmen "Santa Claus 3". Wacka-wacka-rocken lever!