Och det såg inte ens ut att göra ont på Lars Lagerbäck och Roland Andersson.
Det har ju annars varit som att dra ut visdomständer att få förbundskaptenerna att testa nya spelare, att låta dem vara med när det brinner i knutarna (och det kan verkligen brinna i turkiska fotbollsknutar!), låta dem möta riktigt tufft internationellt motstånd (Turkiet är ett kanonlag!) för att inte stå med byxorna nere den dagen då två eller tre nyckelspelare lägger av.
Det kan ju också vara ett sätt för förbundskaptenerna att se om sitt hus och bygga nytt när de nu har skrivit kontrakt några år till.

Glädje och förhoppningar

Sur över att lämna New York, förbannad på att uppgradering på SAS Eurobonus-program är omöjlig om man är diabetiker och jetlaggad härifrån till om inte evigheten så åtminstone Nynäshamn klev jag ilsken ur en taxi och gick en trappa upp på Råsunda.
Jag var betydligt gladare när jag gick därifrån.
Okej för att jag skulle kunna dra en lans för Mattias Bjärsmyr, Fredrik Risp, Oscar Wendt eller Mikael Antonsson, men för en gångs skull kan jag säga att truppen vi fick ta del av i går är inspirerande, spännande och full av både glädje och förhoppningar.
Jag är naturligtvis glad över att Behrang Safari är med igen. Han ska till EM också om jag får bestämma!

De spelade sig vidare

Det är rätt lätt att se vilka som spelade sig vidare från matcherna mot Costa Rica och USA tidigare i år.
* Halmstads mittback Peter Larsson är med igen och båda förbundskaptenerna pratade sig heta om honom, Lagerbäck till och med jämförde honom med en annan hårdföring från Halmstad: Michael Svensson.
* Fredrik Stoor kommer att gå långt.
* Samuel Holmén har imponerat, det hör man – nu gäller det bara att få honom att hitta gaten för Istanbul-flighten.
* Marcus Berg, Sebastian Larsson, Rasmus Lindgren...det är bara att gotta sig.
Och så några mer eller mindre veteraner som Anders Svensson, Christian Wilhelmsson, Kim Källström, Petter Hansson och Mikael Nilsson.

Brandtal för de äldre

Normalt sett brukar Roland Andersson gå igenom de senaste landskamperna på de här pressmötena men inte i går.
I går höll han ett flammande brandtal för äldre spelare och kom med en riktigt fläskig pungspark på svensk åldersfixering. Jag håller med Roland Andersson i allt han sa.
Man ska inte stirra sig blind på åldern, de bästa ska spela.
Men det gäller inte bara en 36-åring eller en 42-åring (hallå Bengt Andersson!), det ska också gälla en 19-åring. Lagerbäck och Andersson har haft parabolstora skygglappar när det gäller att kolla neråt i åldrarna.
Och jag vet inte om Andersson missuppfattat kritiken. Hos mig handlar den om att man måste lotsa in nya spelare undan för undan – det är ett absolut krav! – för att inte stå med en orutinerad och skitnödig spelartrupp som aldrig testats i hårda matcher mot bra motstånd. Det är då fotbollen går på tomgång och åren blir mästerskapsfattiga.
Men visst har Andersson rätt, om Niclas Alexandersson fortfarande är kanon (och det är han) ska han givetvis spela.

Åldern sitter i skallen

Det är med fotbollsspelare som med annat löst folk: åldern sitter till stor del i skallen, det finns 20-åringar som tänker som en 60-åring och tvärtom.
Sen är det en annan sak att kroppen till slut säger ifrån.
Och då är det viktigt att släppa sentimentaliteten och peta sina älsklingar.
– Det är vårt jobb att se det, sa Roland Andersson i går.
Snacka går ju.
Tommy Svenssons fotbollslandslag gick rakt in i väggen när Svensson trodde att hans gamla favoriter och succéspelare skulle kunna upprepa framgångarna från VM 1994 år ut och år in, om och om igen, som om inte mättnad och slitna kroppar till slut skulle säga ifrån.
Det krävdes nya förbundskaptener – Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck – och en ny generation spelare med Fredrik Ljungberg och kärnkraftverket Johan Mjällby i spetsen för att vi skulle hitta en ny framgångsrik formel.

Bengan körde sina favoriter

Ett ännu bättre exempel är handbollslandslaget. Bengt Johansson körde sina favoriter så länge att vi var på väg att bli en b-nation i en sport som vi dominerade.
Det är nu – och först nu – som svensk landslagshandboll under Ingemar Linnéll är på väg mot nya mästerskap med en helt ny generation spelare. Marcus Ahlm, Kim Andersson, Jonas Larholm och Robert Arrhenius fick aldrig ”Bengans” hundraprocentiga förtroende.
Och Oscar Carlén är 19. Man ska, som sagt, inte fixera sig vid ålder.
Däremot känns det inte som om Andreas Johansson eller Andreas Granqvist behöver blocka juni månad.