Och det var inte mot nåt billigt lag.
Matchen mellan Inter och PSV Eindhoven var verkligen ingen vacker eller välspelad tillställning, men PSV stretade emot mer än nån hade kunnat tro i förväg.
En straff är en straff, men 2–0-målet var en delikatess: inlägg från Figo och Zlatan nickade bollen stolpe in ur det som brukar kallas omöjlig vinkel.Det behövdes inte så mycket mer.
Det Inter vi ser i Champions League just nu är inte det mest högklassiga Inter. Patrick Vieira och Marco Materazzi är skadade och Julio Cruz, Ivan Córdoba, Nicolas Burdisso och Maicon är alla avstängda efter bråket mot Valencia förra säsongen.
 Inters mittback Christian Chivu blev utvisad efter två gula kort, och det enda Inter gjorde efter det var att spela slut matchen. Inter är, som alla italienska lag, väldigt duktigt på att ”döda” matcher.
Zlatan fixade själv straffen till 1–0 sen han brottats ned av PSV:s högerback Jan Kromkamp.
Ingen stormatch men en seger, och bilderna av Zlatans häftigt utflippade glädje efter 2–0 var väldigt roliga att se.
Jag har inget emot det ilskna utspelet efter matchen heller. Man måste markera, man måste visa missnöje. Champions League är för de stora pojkarna.Lustigt: Esteban Cambiasso, Luis Figo, Walter Samuel och Santiago Solari spelade alla för Inter i går. Alla fyra har dessutom spelat i Real Madrid. Alla fyra misslyckades i Real. Go figure.
Zlatan och Inter har match redan på lördag, hemma mot Napoli i ligan, och det dröjer till 17 oktober innan han dyker upp i landslaget. Han är avstängd i bortamatchen mot Liechtenstein och spelar först mot Nordirland på Råsunda.
Det var Lars Lagerbäck Show på Råsunda i går.Det brukar sällan smälla några bomber vid landslagsuttagningarna, men det brann i alla fall till en liten bengal när Sebastian Larssons namn dök upp.
Och kanske är vi i mediatruppen så utsvultna på nytt och ungt att vi alla nickade belåtet vid Larssons namn.
Frågan är hur många som sett honom spela.

Härdad i Birmingham

Jag såg hans bil en gång, när jag skulle träffa Fredrik Ljungberg på Arsenals träningsanläggning: en svenskregistrerad enkel historia det stod Eskilstuna på.
– Det där kan inte vara din bil, sa jag till ”Ljungan”.
– Nejnejnej, det där är Sebastian Larssons.
Arsène Wenger pratade alltid gott om Sebastian och även om han kanske inte hade det där flyfotade lätta Arsenal-materialet i sig är jag full av beundran över hans sätt att slå sig in i Birmingham, i Premier League.
Nanne Bergstrand pratade i förrgår kväll i Kalmar om att svenska fotbollsspelare behövde härdas.
Jag har svårt att tänka mig hårdare härdning än mittfältet i Birmingham.
Lars-Åke gick som vanligt en förmatch i Lars Lagerbäck Show, och berättade bland annat om planerna på att (för femtiotusentolfte gången) göra en storsatsning på cupen.
Fasta speldagar har jag hört förr, men det verkar aldrig gå att genomföra.
Lars-Åke talade om jippon tillsammans med TV 4, men är det nåt som aldrig aldrig aldrig säljer fotbollsmatcher är det jippon.
San Siro var långt ifrån fullt när Inter mötte PSV i går kväll.
Inget jippo i världen hade kunnat fylla arenan.
Det handlar om en kombination mellan dyra biljetter och oväsentliga matcher.

Folk måste ha råd att gå på match

Allsvenskan, cupen och – för några lag – europamatcher. Det är förbannat svårt för en normalsvensk att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna gå på alla matcher.
Inte ens PSV är ett publikdragande lag, och i morgon möter AIK Hapoel Tel Aviv på Råsunda men det är inte precis så att AIK-publiken slåss om biljetterna. Vad krävs? Jippon? Clowner? Idol-Knut? Jag tror det krävs ett riktigt bra lag från England eller Spanien för att fylla Råsunda.
Men vad är ett riktigt bra lag?
Ett bra lag är ett lag som vinner.Därför är jag så trött på – framför allt – Djurgårdens kritik av Kalmars spelstil och taktik. Senast var det andretränaren Paul Lindholm som menade att Kalmar spelar ”tråkigt”.
Då förutsätter jag att Lindholm inte var med och la upp taktiken inför derbyt mot AIK. Det var inte precis en sprudlande sambafotboll som Djurgården kom med; taktiken såg misstänkt ut som...eh...nåt Kalmar kunnat ställa upp med, eller åtminstone myten om Kalmar.
För grejen är: det fanns stunder av Kalmar i cupfinalen mot IFK Göteborg som var den mest snabbpassade, underhållande, kvickaste och bästa fotboll jag sett i år.