Man kunde verkligen tro att det var Sven Nylander, men det var Björn Folin, presschef i den svenska olympiska kommittén.
Folin slog ut med händerna åt vårt håll och hastade efter Sarah Sjöström som var på väg till dopingkontroll.
Hon blev fyra i paradgrenen 100 meter fjäril i går. Hon blev fyra i allting i VM i Shanghai i fjol.
Ni ser själva hur Sven Nylanders skugga hotar att lägga sig också över en 18-årig svensk simmerska.
Fyra... inte nog med att hon blev fyra:
Guldmedaljören, amerikanskan Dana Vollmer, satte dessutom nytt världsrekord med 55,98. Det rekordet hade Sarah Sjöström haft i tre år.
Och medan Sarah Sjöström saknat flytet, det som i fotboll kallas stolpe in, var Dana Vollmer överlägset suverän och visade än en gång att 99,99 procent av amerikanska idrottare har en märklig förmåga att... "vara bäst när det gäller."
Ett försök till spurt var förgäves
Sarah Sjöström var chanslös. Hon var långt efter redan vid vändningen och ett försök till en sedvanlig gloriös upphämtning och spurt var förgäves.
Vi borde ha sett tecknen i försöken och semifinalerna: Där Dana Vollmer dansade fram i vattnet såg det jobbigt och stressigt ut för Sarah Sjöström.
Sarah Sjöström är 18 år.
Det kommer fler mästerskap, fler OS för henne.
Och medan vi tittade efter Sarah Sjöström stod Dana Vollmer en bit bort och förklarade hur "... absolutely fantastic..." det var att ta ett guld för sitt land inför hela den tv-tittande världen och inför mamma och pappa på läktaren.
Och hon var extra glad över att hon satte nytt världsrekord, för det var därför hon kom hit.
Sa hon.
Som sagt: Ibland låter det så lätt, så jävla, orättvist lätt.
Ibland är allting så svårt
I dag börjar en ny, svår dag för Sarah Sjöström.
I dag börjar en ny, svår dag för Emma Johansson som punkterade sin guldchans i ett piskande hällregn som liknade svensk sommar 2012 mer än nånting annat.
Och man kan också vända på det:
Ibland är allting så svårt, så jävla, orättvist svårt.
Dana Vollmer satte nytt världsrekord, men ingen så mycket som nämnde d-ordet, alla låtsades som om bokstaven d raderats ur alfabetet.
Häromkvällen satte kinesiskan Ye Shiwen, 16, nytt världsrekord på 400 meter medley.
Det har inte stått nåt, om man inte räknar nätskvaller, och även om själva ordet doping inte nämndes ställdes så många frågor så försåtligt att det inte var nån tvekan om att misstankarna fanns.
Kina har en dopinghistoria. Men det har USA också.
Skillnaden här är att det gått att följa Dana Vollmers form och formkurva medan Ye Shiwen, som så många kinesiskor före henne, kom från ingenstans.
Till och med ett simorakel som Hans Chrunak sa:
- Jag har aldrig hört hennes namn tidigare.
Bonusinfo: På de sista 50 meterna simmade Ye Shiwen snabbare än den manlige guldmedaljören Ryan Lochte.
Jag säger inget förrän jag vet, jag dömer ingen förrän jag sett bevis. Man kan inte förhålla sig på annat sätt.
Och jag kan aldrig sälla mig till dem som tycker att en idrottare som en gång dopat sig ska dömas till livstids avstängning.
Det är ungefär som att heja på dödsstraff.
Alla ska få en andra chans
Det gjordes stort nummer av att guldmedaljören i linjeloppet på cykel, Aleksandr Vinokurov från Kazakstan, togs för bloddoping 2007, och att han därmed inte har här att göra.
Alla ska få en andra chans, så har jag växt upp.
Gör man nåt olagligt och åker dit ska man straffas.
Men har man avtjänat sitt straff ska det gamla vara glömt . Så ska ett humant, modernt samhälle fungera.
Man kan säga att den ökände Johan Mühlegg saboterade Per Elofssons skidkarriär, men det finns lika många, om inte fler, brottsoffer som det finns brottslingar i samhället.
Mördare, pedofiler, bonntjyvar, våldtäksmän, bedragare, slagskämpar och rånare grips, ställs inför rätta, döms och avtjänar sina straff.
Att det sen är tråkigt att vi ska behöva dras med doping är en helt annan sak. Det är tråkigt att man måste gå igenom fem säkerhetskontroller om dan när man är på OS, tråkigt att man inte får ha vätskor med sig på flygplan och tråkigt att en 95-årig kvinna inte kan gå ut utan att hålla hårt om handväskan.
Jag klarar mig precis
En helt annan sak, och på förekommen anledning (vi kan kalla henne Pamela):
Kuddarna på detta OS är bra, mycket bra.
Pam var med i Nagano när vi utrustades med en fyrkantig liten tegelsten i sängen.
Däremot är sängen kort. Jag, som är 1,86, klarar mig precis, men det är jobbigt för Tomas Pettersson, 2,00, och Patrik Sjöberg, 1,99.
Och jag förstår inte gardinpolitiken. Genom den tunna, vita gardinen kan jag från toan se rakt in till folk på andra sidan gatan. Det betyder att de kan se in till mig.
Det kan inte vara kul att se en sportkrönikör bajsa. Eller också är det det. Man vet så lite om allting.
