Egentligen betyder träningslandskamper ingenting.
De är av ondo.
Tråkiga och meningslösa, tempofattiga och viljelösa - de är av ondo.
Fråga Fredrik Ljungberg, han spelade aldrig träningslandskamper.
Men när Sverige i kväll möter Italien i Cesena är det en landskamp som är (i alla fall nästan) lika viktig som matcherna mot Danmark och Ungern tidigare i höst.
Det är här och nu grunden läggs för ett framtida landslag.
Redan i kväll ska de ambitiösa och målmedvetna spelarna visa att de vill.
De ska naturligtvis också visa att de kan, men har jag lyssnat rätt på vår nye förbundskapten, Erik Hamrén, ett par dagar är just viljan att visa sig väldigt viktig.
Vi körde på leriga småvägar, och trots att GPS:en var lynnig var det ändå den som lotsade oss genom det dis och den dimma som är typiska för trakten och årstiden, och vi hamnade till slut bredvid upplöjda åkrar i ett samhälle som heter Castiglione di Ravenna. Det var där, inför en liten läktare, som landslaget tränade i går.
Och vilken rasande rolig och intensiv träning det var!
Stred som i en VM-final
Om spelarna tycker det är roligt, skönt och spännande med en ny röst och en ny ledarstil är det inget mot vad vi tycker.
Där var vissa spel- och tränings-moment som var mer underhållande än många allsvenska matcher, och till och med såna gamla ärrade hundrataggare som Anders Svensson och Olof Mellberg stred som i en VM-final.
Även om det är meningen att unga spelare ska visa upp sig, slå sig in och ta en plats, är det minst lika viktigt att veteraner som Svensson och Mellberg kan garva, glidtackla och smälla på under en helt vanlig träning inför en vänskapsmatch.
Andreas Granqvist var kung.
Behrang Safari gjorde enda målet - ribba in - vid tvåmålsspel på liten plan.
Viktor Elm tog plats bredvid Svensson som defensiv mittfältare.
Sebastian Larsson spelade i stället för Dusan Djuric ute till höger på mitten.
Just Sebastian Larsson går omkring med ett ansikte som en sol i den nya hamrénska landslagsvärlden.
Lars Lagerbäck talade också om vikten av att ha spelare som kan spela på många olika positioner, men det kändes som ett spel för gallerierna.
Här har under två dagar till exempel Sebastian Larsson fått stort förtroende på två olika platser, dels defensiv bredvid Anders Svensson, dels ute till höger.
Men det ska bli mest spännande att se Behrang Safari.
Erik Hamrén har under två dagar varit aktiv på träningarna, har gått och sprungit inne bland spelarna och har blåst av när han ville förklara eller förtydliga.
Efter ett bra uppspel från Olof Mellberg, via Anders Svensson, upp till Johan Elmander trodde jag Elmander skulle skjuta, men han passade till Behrang Safari som passade snett bakåt till Mikael Dorsin.
Där bröt Hamrén spelet. Hamrén sa:
- Det är inte fel att spela tillbaka till Dorsin i det här läget.
Men en sån inledning följs alltid av nåt helt annat.
Erik Hamrén ville att Safari skulle utmana och gå framåt i stället för att sejfa och spela bakåt.
Men jag förstår Safari.
Efter några tusen matcher och träningar med Lagerbäck satt det till och med i min hjärnbark: okej, spela bak, sejfa hem, men - naturligtvis ska vi fram.
Söker Safaris speed
Behrang Safari har varit vänsterback i tre år nu, dessförinnan var han yttermittfältare. Hamrén påpekade i går att han ser Safari som en av dem som konkurrerar om backplatsen, men i kväll testar han honom på mittfältet, han söker Safaris speed och förmåga att utmana och gå förbi sin försvarare.
Safari är en talangfull och skicklig fotbolls-spelare, men Lagerbäck och Roland Andersson litade till en början inte alls på honom, utan tyckte att hans defensiva kvaliteter var för små.
...och nu när han har defensiven i ryggmärgen ska Behrang ut på en ny safari.
- Det är en sak att våga, men då måste man få misslyckas också. Misslyckas jag åtta gånger kanske jag lyckas den nionde, sa Behrang Safari i går.
Vi befann oss då i Milano Marittima ute vid Italiens ostkust, norr om gamla charterplejset Rimini, och visste jag inte att den lysande "WALL-E" är datoranimerad hade jag varit övertygad om att det var här man spelade in scenerna när människorna har lämnat jorden och blott byggnaderna (och soporna) är kvar.
Det var tomt, tyst och öde bland mer eller mindre lyxiga semesterhotell.
Dags att visa mod
Jag gick ut i smutsigt fuktig sand, förbi stängda tingel-tangel-hyddor och fåniga lekplatsattraktioner, och försökte se ut över havet. Det gick sådär. Det var visserligen ett annat hav i en annan tid, men dimman låg så tät att jag kom att tänka på dagen D, då de allierade under andra världskriget invaderade det tyskkontrollerade Frankrike och en hel flotta plötsligt lösgjorde sig ur dimmorna.
De män som sprang i land den gången, tisdagen den 6 juni 1944, visade upp ett sanslöst mod, de flesta sprang nämligen rakt in i döden.
Jag drar inga som helst likheter mellan andra världskriget och matchen mot Italien i kväll, men Hamrén sa:
- Allting handlar om att visa mod, i fotboll som i livet.
Därför kan en träningsmatch i Cesena vara lika betydelsefull för framtidens svenska fotboll som aldrig så mycket en EM-kvalmatch eller ett VM-slutspel.