Vår nye förbundskapten Erik Hamrén har pratat väldigt mycket om vad fotboll är, och hur fotboll ser ut och hur oförutsebar den är.
Som i går.
Vinsten var inte oväntad, även om den satt hårt inne. Men hjälten var oväntad.
Ingen hade tippat Pontus Wernbloom, det fanns till och med mediaexperter som var övertygade om att Kim Källström skulle starta matchen mot Ungern i går.
Det var rätt lätt att förstå att det skulle bli Wernbloom, framför allt om man hållit ögonen öppna under träningarna.
Erik Hamrén sa det själv i går, efter matchen:
- Jag ville ha en krigare och en lirare centralt istället för två lirare.
Krigare - det var Julius Caesar som sa "veni, vidi, vici" efter ett eller annat slag före Kristus, och det finns få krigare som Pontus Wernbloom i svensk fotboll.
Och lite kan jag känna fladdret från förr, från pardonlösa viljor och dobbar som jobbar hos namn som Stefan Schwarz eller Johan Mjällby, när jag tänker på Wernbloom.
Och väldigt roligt är det att i en tid när vi talar om nytt spel, offensiv och teknik - så avgörs den första EM-kvalmatchen av en klassiskt svenskt gammaldags krigare.
Men varken Wernbloom eller matchen lyfte förrän efter 1- 0-målet.
Och i ärlighetens namn har Hamrén inte bara talat om det fina spelet, han har talat minst lika mycket om mod och att våga vilja och att visa attityd.
Men till och med en sån flåbuse som Wernbloom var förvånansvärt blek i början.
Det mesta av det vi hade hölls uppe av såna som varit med förr, Anders Svensson, Olof Mellberg och en Zlatan Ibrahimovic som stod för några framspelningar som fick ett fullsatt Råsunda att hisna och applådera och jag tror fan i mig att jag blev aningen yr när Zlatans oväntade bollar skar genom det ungerska försvaret och fram till Ola Toivonen eller Emir Bajrami. Åtminstone Toivonen skulle gjort mål när han sköt lamt på en knästående Gábor Király i Ungerns mål.
Vi skulle, borde, gjort både ett eller två mål i första halvlek.
Men det var fantastiskt att se hur Pontus Wernbloom växte efter 1- 0-målet, hur han visade viljan, modet och de hårdjobbande dobbarna.
Det var typ en minut efter 1- 0-målet som Wernbloom satte till en ungrare mitt på planen så det ekade över Råsunda, och jag är säker på att en Stefan Schwarz nickade ganska nöjt över en eller annan glidtackling.

Allt han gjorde blev rätt

Efter det var det som om Pontus Wernbloom gick på vatten, som om inget kunde stoppa honom, som om alla bollar sökte sig till honom och allt han gjorde blev rätt.
Det är inte ofta man ser ett sånt genombrott på den här nivån.
Det är lika roligt varje gång.
Och om jag nämner Pontus Wernblooms vilja måste jag också nämna Sebastian Larsson.
Som Sebastian visade att han skulle varit med från start!
När han fick en boll från Mikael Lustig, drog han en försvarare och slog inlägget som Pontus Wernbloom nickade in till 1- 0.
Och...det är lite lustigt att se...Sebastian Larsson inledde sin engelska karriär i Arsenal samtidigt som Fredrik Ljungberg var där och det sitter en bärlik "Ljungan"-wannabe i Sebastian Larssons gester, hans ilska och hans försök att påverka domaren.
Det är väldigt härligt att se Sebastian Larsson också.
Alla matcher ska spelas, det finns inga lätta matcher - men San Marino i Malmö på tisdag måste bli en enkel resa.
- Vi såg lite spänd ut, sa Erik Hamrén på sitt norrländska sätt att svälja plural-ändelser.
- Viktigt med aggressivisionen, sa Zlatan med ett nyskapande ord.
Han gjorde en ful eftersläng på Roland Juhász och bråkade med målvakten Gábor Király och - jag vet inte vem han vräkte undan när Kim Källström slog hörnbollen som Wernbloom först nickade i ribban och sen slog in.
Skit samma: Wernbloom fick fritt fram. "Viktigt med aggressivisionen".

Bara Tobias Hysén frös

Seger, många målchanser, shownummer av Zlatan - det kändes som om 32304 på Råsunda fick valuta för både sina pengar och sitt intresse.
Och jag verkligen älskar när en match betyder så här mycket.
Jag åt en misosoppa med anka och räkor på Riddargatan i Stockholm och det kändes som om alla vid alla borden var på väg till matchen, man pratade fotboll och tippade, och på stan gick horder av barn i gula landslagströjor med Zlatans namn på ryggen.
Det drog ett stråk av höstkyla över Huvudstaden, men även om det börjar bli bistert framåt natten var det ingen som frös på Råsunda mer än Tobias Hysén, den ende i truppen som inte ens fick sitta på bänken.
Andreas Isaksson kan inte spela på tisdag och Daniel Örlund kommer att kallas in, "Om vi får tag på honom", sa Erik Hamrén.
Hur det är med Anders Svenssons och Johan Elmanders skador är osäkert, men jag saknar inte Elmander eftersom Sebastian Larsson motiverar en plats i startelvan.
Nu drar vi vidare mot Malmö, mot Holland och - kanske - EM 2012. Heja!