Kolo Toure jublar efter att ha gjort 1-0 mot Villareal.
Kolo Toure jublar efter att ha gjort 1-0 mot Villareal.
Mats Olsson

DRÖMFINALEN I EUROPA

Publicerad
Uppdaterad
Drömmen om drömmatchen lever.
Drömmen om två - inte en! - svenska spelare i en Champions League-final.
Drömmen om Larsson mot Ljungberg.
Drömmen om Ronaldinho mot Henry.
Drömmen om drömmatchen mellan världens två drömlag: Barcelona mot Arsenal.

LÄS OCH DISKUTERA MATS OLSSONS KRÖNIKA! ([COMMENTS] inlägg)
Det kunde, det borde, det skulle ha blivit fler Arsenal-mål på Highbury i går. Det är inte ofta man ser ett lag bli så utspelat som Villarreal blev, åtminstone inte på den här nivån. Men 1-0 kan, bör och ska räcka för att gå till final. Barcelonas 1-0 mot Milan ska räcka för att gå till final. Det här kan faktiskt bli hur bra som helst.När Arsenals tränare Arsène Wenger tvingades plocka in unga spelare och - kanske lite tidigare än han tänkt sig - börja bygga ett nytt Arsenal var det som om allting blev ännu bättre än förr - helt säkert lite tidigare än han tänkt sig.

Det bästa jag sett

Det är så vackert, det är så förtrollande, det är så underhållande att se Arsenal spela på den här nivån just nu. Jag vet att det handlar om mål. Jag vet att fotboll går ut på att göra mål. Men det var nån minut kring den 55:e där Arsenal hade det bästa kortpassningsspel jag sett. Villarreal var aldrig i närheten av att ta bollen. Spelarna fick jaga och jaga och jaga medan Arsenal gjorde det som alla strävar efter men så väldigt få har så väldigt svårt att genomföra: Arsenal lät bollen göra arbetet. Jag satt faktiskt, kittlande upphetsad, och hoppades att det bara skulle hålla på och hålla på och att ingen skulle försöka göra mål. Till slut passade Eboue till den strålande, den magnifike, den mäktige Thierry Henry som inte fick riktig träff och Villarreal kunde rensa undan på mållinjen. Glenn Hysén, Henrik Strömblad, Thomas Nordahl och Cain Dotson var sådär lite småmissnöjda i ZTV-sändningen och jag antar att ingen av dem har sett speciellt mycket allsvensk fotboll i går. Att komma från tofflandet på allsvenska åkrar som pinas av gåsvind och se det vi fick se i går var som att komma till moln nummer nio, molnet med guldkant.

Fotbollens gatumusikant

Jag hade i förväg råpluggat Juan Riquelme, ytterligare en argentinare som kallas "den nye Maradona" i samma hastighet och med samma vårdslöshet som vilken gatumusikant som helst kallades "den nye Dylan" när tiderna var av det slaget. Och ska jag dra den jämförelsen vidare är Riquelme blott en fotbollens gatumusikant. Han slog några rätt fräcka och farliga frisparkar och hörnor men togs helt bort i ytterligare en inspirerad uppvisning av Arsenal. Jag är ju vanvettigt förtjust i Thierry Henry men skulle jag ta ut ett lag skulle jag välja Gilberto som tvåa. Det är som om just den defensiva mittfältsrollen - den vi kan kalla Tobias Linderoth-rollen (utan alla andra jämförelser) - kommit att bli tillsatt av en helt ny våg spelare som kan kombinera snabbhet med hårdhet, tuffhet med teknik - så här i natten tänker jag i första hand på Deco i Barcelona. Gilberto deletade den uppskrivne Riquelme ur laguppställningen, visst: det är förhållandevis lätt, men han deltog också både i spelets uppbyggnad och målförsök. Det hette i förväg att Robert Pirès blev sur för att Fredrik Ljungberg skulle ta hans plats i går. Nu var bägge på plan, Pirès i den mittenroll som "Ljungan" varit så bra i mot Real Madrid och Juventus medan Fredrik själv löpte arbetsvilligt och uppoffrande på vänsterkanten. Alltid löpvillig, alltid med vid målchanserna - det är väldigt häftigt att se vilken pondus Fredrik Ljungberg visar på den här nivån och vilken betydelsefull roll han fått i Arsenal, både som spelare, löpare, arbetshäst och föredöme. Cesc Fabregas (och han är bara 18) var inte så dominant som jag hoppats men Alexander Hleb var så mångsidigt fantasifull och arbetsam att ingen längre behöver tvivla på varför Wenger så gärna ville ha honom i laget. Villarreal hade ingenting och visade bara upp fotbollens sämsta sidor. Ville ingenting framåt, ville bara trygga och skydde inga medel. Det är längesen jag sett ett lag som så medvetet gick in för att förstöra, fördröja och kasta sig skrikande som om de träffats av scudmissiler - eller blivit bitna av en ekorre - när de egentligen bara råkade möta blicken hos en Arsenal-spelare.

Var hade han ont?

José Mari får Rivaldo-priset för sitt oefterhärmliga och väldigt entusiastiska sätt att ha ont överallt utan att själv egentligen veta var. 1-0 hemma brukar vara en liten snuttefilt att ta med sig till en bortamatch i Europa, men Arsenal är i sån form att laget kan hålla 0-0 nästa vecka och kanske till och med göra ett mål på detta sorglustiga Villarreal. Drömmen lever. Verkligen. Paris, 17 maj: Arsenal-Barcelona.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag