Vanlig boxning har av tradition ofta  varit ett sätt för samhällets olycksbarn att ta sig fram och ut eller upp. Den har också lockat till sig gangsters, och berättelserna om samhällets olycksbarn får sällan eller aldrig ett lyckligt slut.
Men det hindrar inte att man ska försöka.
Om det är ett manligt särdrag vet jag inte, men många män fascineras och lockas av våld. Fotbollshuliganer säger sig känna en kick av våldet och tycker förmodligen att de är väldigt modiga när de springer längs stadsgatorna för att hoppar varandra på huvena för att visa manlig stolthet.
Men det sanna modet, den verkliga manligheten, är att gå upp i en ring, man mot man och se vem som vinner. Där finns en stolthet som de fega kravallbarnen varken begriper eller vågar sig på.
Jag har gillat boxning sen jag var liten och några av höjdpunkterna i jobbet som sportkrönikör var att få bevaka Mike Tysons många tungviktsmatcher i Las Vegas.
Men den traditionella boxningen har, precis som gammal blues och soul, blivit ålderstigen och förlegad, och där hip hop, rap eller crunk är moderna musikaliska uttryckssätt är K-1 en samlingsplats för kampsporten som ett relativt nytt uttryckssätt.
Enkelt förklarat 1: inom K-1 finns bland annat karate, thaiboxning, kung fu, tae kwon do och kickboxning – men reglerna är skrivna på ett sånt sätt att utövare av de olika disciplinerna kan mötas i samma ring i samma match.
Enkelt förklarat 2: som exempel kan man säga att det är kickboxning med knän eller thaiboxning utan armbågar.
mm K-1-galan på Hovet i går snabb, proffsig och bitvis mycket underhållande.

Idrottsintresserad publik

I K-1 boxas/slåss man turneringsvis och vinnaren i varje deltävling till nästa steg på Bellagio i Las Vegas för en ny utslagningstävling innan den stora årsfinalen hålls i Tokyo i höst.
Jag trodde glöden i galan skulle falna när Rickard Nordstrand blev utslagen av den karismatiske holländaren Aschwin Balrak, men publiken här är betydligt mer idrottsintresserad än vad jag minns från drängfyllegalorna i boxning i Köpenhamn.
 Kvällens största applåder – en stående ovation – fick Buakaw Por Pramuk från Thailand. Han är den förmodligen störste i den här genren och boxades om VM-titeln i mellanvikt mot Giorgio Petrosian från Italien.
Matchen var ren thaiboxning och om det finns ett hot mot de här galorna är det den traditionsbundna dansen som tyder på respekt och att matcherna ackompanjeras av ett outhärdligt jävla gnällande. Det är säkert fint och thailändskt och kultur men när Buakaw gjorde sin nigande dans före matchen kändes det som att se färg torka.
Matchen blev betydligt mer spännande. Petrosian var modigare, skickligare och bättre än nån kunnat ana och att det blev oavgjort kändes lite orättvist.Kvällens gladaste var svenskan Magdalena Kowalczyk som hoppade så hon nästan hängde i luften efter segern mot australiskan Carly Jiumelli.

Anders Carlberg – kvällens argaste

Kvällens argaste var Fryshusets Anders Carlberg som gick till hatattack mot Dagens Nyheter, som i går skrev att många av boxarna och männen i arrangörsstaben har ett kriminellt förflutet. Carlberg citerade filmaren Michael Moore och skrek i mikrofonen:
– Shame on you, Dagens Nyheter, shame on you.
Sen la han till:
– På Fryshuset har vi ett talesätt, vi säger: Härifrån och framåt!
Carlberg har en poäng där.
Jörgen Kruths karriär ser mer slut än början och han såg väldigt trött ut mot fransmannen Freddy Kemayo. Men Kruth fick på en flygande bakspark och vann.
Finalen mellan australiern (fast han bor i Nya Zeeland) Nathan Corbet och holländaren Balrak blev rasande bra.

Nathan Corbet åker till Las Vegas

Jag gillade Balraks utstrålning i de första matcherna men ju längre finalen gick desto mer var det den stora och australiskt hårda och karga tuffheten som tog över matchen. Balrak gick på en nit och tog räkning och det var rätt spännande att se hur han insåg att han måste knocka Corbet, bland annat med två – kullerbyttor.
Men Nathan Corbet åker till Las Vegas, och K-1-arrangörerna här hemma får fortsätta sina förhandlingar med länsstyrelsen.
Det kändes faktiskt som om ett par av matcherna bröts lite för tidigt i går, som en eftergift mot eventuella kontrollanter.
Petter rappade in Nordstrand, hårdrockbandet Mustasch spelade, schemat hölls och det gick undan – men det verkade inte som om personalen varit i Hovet förr. Jag har aldrig visats åt så många olika håll på samma biljett.
Och om nu detta ska vara framtiden känns det både otidsenligt och sexistiskt att lättklätt utsvultna unga flickor i porriga poser håller upp rondskyltarna. (Ta bort dem från K-1:s hemsida också!). Som två tjejer bakom mig sa:
– Varför har dom inte en liten tjock gubbe som går runt med skyltarna?