Det är en vacker tågresa från New York till Tarrytown. Den tar 40 minuter, man passerar Yonkers, Hastings-on-Hudson, Dobbs Ferry och Irvington, och man har hela tiden Hudson-floden och ett imponerande bergsmassiv till vänster om tåget.

Jag undrar vad engelsmannen Henry Hudson tänkte när han upptäckte Hudson-floden.

Indianerna kallade den för Muhheakunnuk, vilket ska betyda "Stort vatten i ständig rörelse".

Hur det var med den siste mohikanen vet jag inte, men många av dåtidens indianer var väldigt poetiska, det var kanske därför som de sålde Manhattan till holländarna för några pärlor till ett värde av 24 dollar och döpte Kevin Costner till "Dansar med vargar".

Joe DiMaggio var en av USA:s mest berömda, legendariska och omtyckta idrottare. I Sverige är han kanske mest känd för att ha varit gift med Marilyn Monroe i några timmar, men i USA är han symbolen för en tid när allting var bättre eller annorlunda.

Han har precis blivit frimärke. Jag har alltid älskat de färgglada amerikanska frimärkena som aldrig bangat för att klä sig i jazzmusiker eller idrottsstjärnor. Det var en stor triumf när Bugs Bunny, Sylvester, Tweety Bird och mina andra tecknade Warner Bros-hjältar blev frimärken.

Man var lika nostalgisk förr

Boismannen brukar håna mig för att jag skickar vykort när vi är utomlands i stället för att knappa ner en hälsning på Twitter. Men det är med vykort som med blommor: Jag har ännu inte stött på nån som blir ledsen av att få en blomma eller ett vykort.

Och det är med Posten i USA som med Posten i Sverige, den finns inte längre. Allt färre skriver och skickar brev.

Men man är inte mer nostalgisk i dag än vad man var förr.

Paul Simon skrev "Mrs Robinson" 1968, och det var i den som han beklagade att det inte ens då fanns en Joe DiMaggio längre.

Where have you gone Joe DiMaggio

our nation turns its lonely eyes to you

Och naturligtvis var Joe DiMaggio ett exempel på att den amerikanska drömmen är, var eller blir verklig.

En son till fattiga italienska invandrare blev historiens mest kände basebollspelare, och så småningom gift med Hollywoods mest kända filmstjärna.

DiMaggio spelade hela sin karriär för New York Yankees och kallades "The Yankee Clipper" eller "Joltin' Joe". Han var 84 år när han dog 1999, men hans namn och myten om hans home runs lever ännu starkare när få eller ingen vet vart det här stora landet i väst är på väg.

Baseboll var den stora gemensamma nämnaren för den amerikanska befolkningen.

Bill Milhizer i Fleshtones berättade en gång för mig att baseboll var den stora tryggheten: Det kvittade vart du åkte i USA, det fanns alltid en basebollmatch på nån kanal.

Allt gick att sälja till högstbjudande

Det är inte så längre. Precis som allt annat gick både baseboll och den stora gemensamma nämnaren att sälja till högstbjudande, och ni vet själva hur en VM-kvalmatch kan säljas över en natt från en tv-kanal till en annan, ni vet hur fotbollsmatcher kan få vilka starttider som helst eftersom ett tv-bolag tycker det är bättre att sända tidig kväll eller mitt i natten, det är vilket som. Vad publiken vill är skit samma.

Vi kan i dag se allting men känner ingen gemensam nämnare med nånting.

Den siste mohikanen hade ingen tv. Vad skulle han ha döpt den till? "Rörliga bilder för kluvna tungor"?

Los Lobos hade däremot tv i turnébussen. De satt utanför den synnerligen vackra Music Hall i Tarrytown i sin buss och kollade Ryder Cup innan de skulle gå in och spela hela albumet "Kiko" från början till slut.

Jag önskar att jag var mer intresserad av golf. Eller också inte.

Jag kunde däremot bidra med att New York Rangers har sin träningsanläggning i Tarrytown och att Henrik Lundqvist hade bott ganska nära våra vänner Linus och Karla. Det var bara Steve Berlin som blev imponerad, han är gravt idrottsintresserad.

Själv gillade jag Rangers förra anläggning. Den låg i Rye, mitt på ett nöjesfält med karusell och allt.

Men det var på Joe DiMaggios tid.

Det blir kanske ingen hockey i år

Den här säsongen verkar det inte bli NHL-hockey eftersom de som äger amerikansk idrott bara har en enda gemensam nämnare: Att försöka sno oss, och spelarna, på så många dollar som möjligt.

Los Lobos fortsatte ut på en stor nordamerikansk turné som förband till Neil Young men gjorde i Tarrytown Youngs "Cinnamon girl" i en osedvanligt vacker version som sista extranummer.

Jag vet inte om Joe DiMaggio tyckte om musik. Jag tror inte det. Ingen är perfekt.

VECKANS...

... COCKTAILBAR

67 Orange

Ägaren Karl Franz Williams (bilden) är enligt Marcus Samuelsson "The coolest guy in Harlem". En bitter Martinez är suverän och en vanlig dry martini effektfull. Ligger på 2082 Frederick Douglass Avenue, vid 113:e gatan.

... MOR OCH DOTTER

Lotta och Elin Sjöberg

Kanske inte lika stort som Arnor och Eidur Gudjohnsen i Islands landslag, men lite häftigt att Lotta, 48, och Elin, 15 spelar tillsammans i basketlaget Visby Ladies. Lotta gör comeback efter åtta år.

... JAZZSÅNGERSKA

Isabella Lundgren

"It had to be you" består av gamla, ofta sönderspelade, klassiker men Isabella Lundgren klär dem i både ny och personlig skepnad. Bandet bakom henne är fantastiskt, framför allt trumpetaren Peter Asplund.

... MÅLGÖRARE

Olivia Skogh

Jag har dålig koll på motståndarna Subotica, men två mål i Champions League är alltid två mål. Olivia Skogh, 21, blev hjältinna när Göteborg slog Subotica med 3-0, och jag gillar att hon nu kräver mer speltid.

... GUMBO

Jones

Gumbon på Jones på Great Jones Street hette denna vecka St John. Den innehåller andouille korv, räkor, kyckling och skinka, och jag hällde på rätt mycket av den briljanta Bellycheer habanero pepper sauce. Yummy.

Inte ens nära

En pridefestival stoppas i Serbien, en abortbåt stoppas utanför Marocko, Roger Federer mordhotas.

TILL SIST...

• Som jag satt på Jones på Great Jones Street i New York och såg New Orleans Saints quarterback Drew Brees dominera Lührs killar Green Bay Packers var jag på väg att skicka några dräpande eller hånfulla sms till Lühr.

Jag gjorde inte det. Jag är glad för det.

Med en överraskande touchdown alldeles i slutet av matchen vann Packers med 28-27 och mina killar, New Orleans Saints, har nu fyra förluster på fyra spelade matcher. Å andra sidan tror Lühr att de kan vinna 10 raka när som helst.

New York Jets förlorade hemma med 34-0 mot San Francisco 49ers och vid gröttallriken på The Gramercy orerade en man högt över att nu måste coach Rex Ryan sätta in Tim Tebow som quarterback i stället för Mark Sanchez.

Jag vet inte, så jag mumlade nåt ohörbart.

I dag spelar mina killar hemma i Superdome mot San Diego Chargers medan Lührs killar åker till Indianapolis för att möta Colts på Lucas Oil Stadium.

• Thierry Henry är outstanding i New York Red Bulls just nu.

• Jag är så glad att Vickan och Herman är vänner igen.

• "End of watch" är en kanonfilm med Jake Gyllenhaal och Michael Peña. Den handlar om två poliser i Los Angeles och jag kan svära på att regissören David Ayer läst mer än en roman av Joseph Wambaugh.

• Ny lunchfavorit: La Posada på 364 Tredje avenyn, mellan 26:e och 27:e gatorna, är bokstavligen talat ett hål i väggen med billig och briljant mexikansk mat.

• Hannes Stiller gör nästan lika viktiga mål för IFK Göteborg som Martin Lorentzson gör för AIK.

• Klubbdöden har skördat ett nytt offer. Kenny's Castaways på Bleecker Street i Greenwich Village slog igen i måndags. Willie Nile och Smithereens spelade. Klubben har funnits i 45 år, men orkar inte med hyreshöjningarna längre. Det var på Kenny's Castaways jag såg Smithereens första gången.

• J an Ma k kändes aldrig som en räddningsplanka för Gais...

• Ulf Karlsson till skidförbundet: "Sa jag adjö när jag kom?".

• ... och jag förstod aldrig Roland Nilssons roll...

• Det bästa med Erik Hamréns landslagsuttagning var inte "brandtalet" eller att han verkligen tog med Tobias Sana och Alexander Kacaniklic, det bästa var att han stod över den hårda och kanske hånfulla kritik som Mathias Ranégie riktat mot honom. Alldeles för många pratar om öppenhet och högt i tak, alldeles för få praktiserar vad de säger.

• ... frågan är om Thomas Askebrand har ett Gais att ta upp i allsvenskan igen.

• Har alltid beundrat Elisabeth Ohlson Wallin.

• Så här sa Stockholm Eagles ordförande Goran Popov till Svenska Dagbladet:

• – Basketen ska bli stor i Stockholm. När det är match ska hela Stockholm veta det. Det här är huvudstaden. Basketen ska vara starkast här.

Stora ord, jag hoppas att Popov och Eagles lyckas, det vore roligt.

• Vad försökte egentligen AIK:s Niklas Backman med nicken som gjorde att Jevhen Seleznyov blev fri och gjorde Dnipro Dnipropetrovsks segermål i torsdags?

• Är svag för ett band som heter Calexico, deras nya "Algiers" är underbar.

• Det är väldigt roligt att skriva Dnipro Dnipropetrovsk.

• Rasmus Bengtssons inhopp i Twente mot HIF var storslaget, jag fattar inte att han inte spelar alla matcher.

• Jag gratulerar Vetlanda till SM-guldet i speedway och hoppas att det blir tillräckligt många lag för en elitserie 2013 också.