Efter den svarta fredagen var det på väg att bli en ljus och vacker lördag för svensk del.

Lisa Nordén missade guldet i triatlon med några millimeter, några hundradelar så få att de knappt går att räkna.

Michel Tornéus fick sitt livs chans att göra avtryck i den internationella friidrottsvärlden och var sanslöst nära att göra sensation i detta OS.

Ett tag var Michel Tornéus tvåa i längdhoppsfinalen, men han slutade på en... fjärdeplats.

Blott små barn

Själv var jag i simhallen:

24,61.

Det blev Therese Alshammars tid i OS-finalen på 50 meter fritt i går kväll. Hon blev sexa på det.

Blott små barn och överförfriskade entusiaster hade trott nåt annat.

Och jag vet.

Jag vet att Therese Alshammars karriär inte är slut, jag vet att hon vill, ska och tänker fortsätta, jag vet allt om satsningen i Schweiz dit hon och tränaren Johan Wallberg flyttar för att ingå i en elitsatsning med bland andra den framgångsrike demontränaren Gennadij Touretskij, han låg bland annat bakom fenomenet Alexander Popov.

Jag vet allt detta.

"Låter bra"

Det låter bra, mycket bra.

Men det är en annan karriär, en karriär i skymundan långt från det sken som alltid strålar över ett OS.

"Tessan" fick en kanonstart i går.

Med 15 meter kvar tog det slut, och "Tessan" sam i mål långt efter de holländska fenomenen Ranomi Kromowidjojo (guld) och Marleen Veldhuis (brons) samt vitryskan Aliaksandra Herasimenia.

Även om de flesta av oss spelat med i spelet om "Tessans" start på 50 meter så har de flesta av oss också insett att man inte kan ta ett OS-guld utan att ha kunnat träna på grund av en mystisk skada i nacken.

Medan "Tessan" stod framför oss och torkade håret medan vattnet dröp på golvet kring hennes bara fötter sa hon:

– OS är stort, men för mig är alla simtävlingar nästan lika stora.

Säg det till Sara Algotsson Ostholt, säg det till Håkan Dahlby och säg det till Lisa Nordén. Säg det framför allt till de som var så nära, Michel Tornéus eller Lassi Karonen.

Lät som Askungen

När "Tessan" sa det lät det nästan som när Askungen försöker spela ned hur underbar en bal på slottet är.

Och jag tror vad jag vill om det.

Det är som i George Orwells "Djurfarmen": Alla tävlingar är lika, men vissa tävlingar är lite mer lika och den heter OS.

Däremot tror jag henne när hon säger att det nya äventyret i Schweiz ska bli "jätteroligt". "Tessan" är 34 och har man kommit en bit upp i åren behövs nytändningar med jämna mellanrum för att man inte ska rosta igen och köra fast i de gamla hjulspåren.

Sjätteplatsen innebär att London blir det tredje OS där simlandslaget missar medaljer.

Går egna vägar

Det jag alltid har tyckt om med "Tessan" är hennes vilja att gå egna vägar, söka nya lösningar och resa jorden runt för att hitta kickarna, de moderna metoderna och den bättre träningen. De senaste åren har hon bott i Australien, och jag hittade ett citat i Göteborgs-Posten, där "Tessan" säger:

– Sverige var aldrig ett alternativ, Eriksdalsbadet (i Stockholm) är ingen tjoho-miljö direkt. I Australien står det tre-fyra personer på kanten för varje simmare, alla har olika uppgifter.

– När jag är hemma och tränar är det motionssimmare på samma bana. Jag frågar, kan du inte ta en annan? Nej, jag simmar alltid på bana nio.

Jag är för dåligt insatt i svensk simning för att ha förslag på hur man ska lösa den eventuella krisen, men om jag var förbundsledare skulle jag lyssna på Therese Alshammar.

Oväntade medaljnamn

Det bästa med OS är det oväntade.

Jag satt och bläddrade i tidningsbilagor om OS och nästan alla hade Therese Alshammar och/eller Sarah Sjöström på omslagen.

SPORT-Expressen utsåg tidigt Therese Alshammar till det största guldhoppet, och jag var själv väldigt klar och synnerligen bestämd över att just Alshammar och Sjöström var de stora hoppen.

Båda har misslyckats. Alshammar blev skadad och jag snappade upp att Sjöström hade drabbats av en maginfluensa som av nån anledning skulle hållas hemlig. Med vetskap om den var det inte så konstigt att hon saknade kraft i simningen.

I stället har vi talat om helt andra namn, åkt bussar till helt andra sporter och kastat ut helt nya, eller ganska nya, namn i det som på sitt sätt är en underbar karusellsymbios mellan medierna och idrottsutövarna.

Förutom Usain Bolt ska vi i dag intressera oss för segling. Det blir aldrig som man tror.

Stavhopperskan Angelica Bengtsson var nervös, men Michel Tornéus visade ett mod och en inställning jag inte trodde han var mogen än.

Bara en sak till: Det där ni ser i vattnet i bassängen i tv - simmarnas namn, land och tider - det syns bara i tv.

Det måste framställas med nån sorts hokus pokus för här i bassängen syns ingenting.