Jag var tvungen att spela upp orden från Råsunda igen sent i går kväll.

Det var från den 23 augusti och AIK hade inte haft en enda riktig målchans under 90 minuter. Den europeiska stormakten CSKA Moskva hade precis vunnit med 1-0 - och dubbelmötet kunde omöjligt sluta på något annat sätt än ett ryskt avancemang.

Efteråt sa AIK-tränaren Andreas Alm:

– 0-1, då åker vi till Moskva med en klar plan att det är möjligt att vända.

Jag tror jag log överseende och krafsade sedan ner en krönika om hur omöjlig uppgiften var för AIK.

Jag skrev: Det är kört nu!

Och det var precis så hopplöst det kändes, fram tills Martin Lorentzson med matchens i stort sett sista spark tryckte in 2-0 efter Nils-Eric Johanssons stolpträff.

Det som hände på Luzjnikistadion i går kväll är inget annat än en bragd.

En av de största cupskrällarna i svensk klubbfotboll.

Ett mirakel.

Andreas Alm hade rätt.

Även om han själv kanske inte trodde på det just då, så hade han väldigt rätt.

Bara för att sätta saker lite i perspektiv.

Vi snackar om en motståndare som för ungefär sex månader sedan spelade 1-1 mot Real Madrid i åttondelsfinalen av Champions League hemma i Moskva.

CSKA är också av Uefa rankade som det just nu 18 starkaste laget i Europa. Före megaklubbar som Manchester City, Tottenham och Roma.

Helsingborgs banemän i Champions League - skotska Celtic - är på plats 63.

AIK - ja, de är på plats 20 2 .

Tvåhundra!

Om man drar den kanske inte helt klockrena jämförelsen med världsrankingen så skulle det kunna innebära att Sverige (17) skulle få däng på hemmaplan i ett dubbelmöte med Andorra (200).

Ni fattar läget.

Två helt skilda fotbollsvärldar kolliderade, den galet rika och framgångstörstande mot det vilt kämpande restlaget.

Och AIK klev av planen som segrare.

Jag är säker på att varken Pontus Wernbloom eller Rasmus Elm begriper vad som egentligen hänt när de vaknar i dag.

Och den redan pressade CSKA-tränaren Leonid Slutskij har säkert redan fått sparken.

AIK genomförde matchen i Moskva på ett perfekt sätt.

Bättre och mer genomtänkt än den hedersamma förlusten på hemmaplan för en dryg vecka sedan.

Det var ingen galen tjurrusning från första visslan, utan ett tätt och kompakt försvar - och så ett mer tätt och kompakt försvar.

Och så i den sjätte minuten lyckades man hitta just den där omställningen som Alm och assisterande tränaren Nebojsa Novakovic lite småkaxigt talat om.

Robin Quaison fann den glödhete Kwame Karikari i djupled och denne bara gled ifrån sina mittförsvarare och prickade iskallt in 1-0 bakom ryske landslagskeepern Igor Akinfeev.

– En perfekt start för oss. Vi fick något att försvara, och de blev pressade, säger Daniel Tjernström.

Så sant.

CSKA visade efter det inte upp samma kyla som på Råsunda, även om målvakten Ivan Turina tvingades till en stormatch (oj, vad han räddade bollar!) som påminde om Mattias Aspers bragd i Aten för 13 år sedan när AIK nådde Champions League.

Och de båda bragderna går att jämföra.

Fråga bara facit.

– Ja, det är samma känsla då som nu, sa kapten Tjernström till mig i natt.

Andra storspelande AIK-hjältar var mittbacken Niklas Backman (räddning på mållinjen) och Nils-Eric Johansson - så ni förstår var större delen av spelet höll till.

AIK hade sex vassa minuter framåt i början av matchen.

Och man avslutade med tre lika skarpa i andra halvlek.

Däremellan så försvarade man sig på ett löjligt uppoffrande sätt.

Det räckte till en svensk klubblagsbragd.

I runda slängar så kan det nu ramla in upp emot 20-25 miljoner kronor i AIK:s klubbkassa - och vi kan se fram emot en fortsatt svensk Europa League-fest i Sverige.

Liverpool, Tottenham, Inter eller Napoli - där har ni några av lagen som kan komma att besöka Råsunda eller Helsingborgs Olympia under hösten.

Svensk klubblagsfotboll är inte död.

Just nu känns det i stället som den är på väg att återuppstå.