Malmö FF gjorde till slut sitt jobb mot Gif Sundsvall hemma på Swedbank stadion, och tryckte ihop toppen på ett effektivt sätt.

Med 30 poäng kvar att spela om kan Elfsborg nu känna värmen i nacken när Rikard Norlings mannar flåsar dem i hasorna.

Tre futtiga poäng skiljer.

Ytterligare tre pinnar bakom jagar formstarka Häcken och AIK och börjar så smått få vittring på något spännande.

Boråslaget skulle naturligtvis inte vilja byta plats med någon av guldkonkurrenterna, men det säger inte att första platsen i allsvenskan just nu är särskilt bekväm.

Hög högstanivå räcker inte

Så här ser jag på situationen hos de lag som i går kväll bara kunde sucka när Miiko Albornoz till sist frälste MFF i en knepig tillställning:

Serieledarna Elfsborg är tillsammans med Malmö FF det lag som vid flera tillfällen i år visat upp en nivå på spelet som inget annat allsvenskt lag riktigt kunnat mäta sig med.

När det händer så är det nästan uteslutande på hemmaplanens konstgräs.

Ett bevis på det var ju 4-1-knocken på just MFF hemma på Borås Arena för någon vecka sedan.

Men Elfsborg har snubblat till en smula efter EM-uppehållet. Men tappar oväntade poäng här och där, och fyra insläppta mål senast mot Häcken rörde säkert till det lite i tränaren Jörgen Lennartssons huvud.

Och inget lag vet bättre än Elfsborg att den högsta högstanivån inte vinner några SM-guld.

Det gör däremot rätt ofta mental styrka och rätt avvägd cynism. 

Har Elfsborg det som krävs för att knyta ihop det tidigare så säkra guldet?

Grym potential, visst - men...

Häcken är kanske det enda laget i allsvenskan som kan mäta sig med Elfsborgs och Malmö FF:s offensiva krafter. Ja, 43 gjorda mål är faktiskt inte ens de två topplagen i närheten av.

4-2-segern mot Elfsborg senast måste ju också ge skönt självförtroende in i seriens sista tredjedel.

Ändå känner jag mig lite osäker på Häckens konsekvens, att leverera prestationer på en jämnhög nivå under en nervdallrande guldrusch.

Laget har grym potential, inget snack om det, men har man en rutin och den mentala udd som är vassare än konkurrenternas in på upploppet?

 Jag tror inte det.

Inte råd att snubbla

AIK tror jag aningen mer på.

Andreas Alms grovjobbande och täta produkt kan närma sig toppen och möjligtvis, jag säger möjligtvis, utmana om guldet i höst.

Alm förfogar över ett lag där flera spelare var med och vann SM-guld 2009, och då visade att nerverna pallade till och med den värsta tänkbara pressen i slutomgångens rysare mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi.

Men AIK har då inte råd med att snubbla på någonting under hösten.

Nils-Eric Johansson & Co måste fortsätta att övertyga på bortaplan och man behöver fortsätta att hitta tyngd och matchvinnare som kan avgöra de snåla matcherna som AIK gjort sig kända för att vara delaktiga i under 2012. 

Och så givetvis hålla tummarna för att Elfsborg och Malmö FF gör precis tvärtom.