Förmodligen ingen alls. För just nu känns hela AIK som en enda stor förlorare.
Återigen har en före detta stjärna i en ledarposition tvingats lämna sitt jobb på grund av hot och påtryckningar från de egna supportrarna.
Det är ett fruktansvärt slag mot svensk fotboll.
Och det borde vara en knockout på AIK.
Men vi har lärt oss att minnet hos fans, spelare och sponsorer är kort både när det kommer till succéer och fiaskon.
Och det är väl det som borde vara charmen med fotbollen.
Men jag ser ingen charm i Ola Anderssons avhopp.
Jag känner bara uppgivenhet, samtidigt som jag hoppas att den förre sportchefen och hans familj kan känna sig trygga i dag.
AIK har återigen hamnat i en brant uppförsbacke, och jag kan inte låta bli att undra om inte fler huvuden kommer att rulla inom kort.
Hur länge pallar till exempel ordförande Per Bystedt?
Jag vet att jag hade funderat om all tid och alla miljoner som han plöjt ner i AIK verkligen vore värt det om jag befunnit mig i hans position.

Jag avslöjade redan i augusti att Rikard Norling skulle få sparken och ersättas av Mikael Stahre.
Och att styrelsen orkade stå emot supportrarnas enorma tryck de senaste veckorna ser jag ändå som ett hälsotecken.
Hade Bystedt & Co vikt ner sig i det läget och låtit Rikard Norling fortsätta, så hade all trovärdighet för AIK försvunnit.
Men om de sportsliga resultaten nu blir bättre med Mikael Stahre?
Det är en omöjlig fråga att besvara.
Det jag hör är att Stahre ska vara en spelarnas tränare, kunnig och omtyckt. Men det är ett grymt berg som 33-åringen ska bestiga under den kommande säsongen.
ALLT han gör kommer att nagelfaras av fans och media.
Men chefernas (styrelsens) plan är att ge Stahre god tid på sig för att utveckla sina idéer och det låter ju kanon.
Det gäller bara att cheferna orkar stå vid sitt ord.
Och inte minst att cheferna får sitta kvar på sina respektive styrelsestolar.

Förre sportchefen Stefan Söderberg vill nu trycka in AIK-legendaren Johan Mjällby som ny sportchef - och varför inte?
Har alltid tyckt att det varit underligt att Mjällby aldrig fått en fråga om en position i klubben efter hans pension som spelare 2006.
Men ett sportchefsjobb är samtidigt inget man bara tar över.
Därför kan Söderberg som egen utnämnd mentor under något år vara ett förståndigt förslag.
Men kanske mer spännande på pappret än realistiskt.

Måste säga att jag blir en smula chockad när jag läser citat från spelare i AIK efter att Rikard Norling fått sparken.
Spelare som jag vet tidigare varit ofattbart kritiska till den nu kickade chefen, anser nu att allt varit kanon under Norlings tid.
Vad handlar det om? Lojalitet? Nja.
Rädsla? Förmodligen.
Skit i taktiker, värvningar och nya tränare.
Här har ni AIK:s största problem att brottas med, och just nu känns det tyvärr som en ojämn kamp.