Jag har varit på Lars-Åke Lagrell ett par gånger i den här frågan:
Hur stort kommer tålamodet med Erik Hamrén att vara vid eventuella motgångar i tävlingsmacther i början?
Kan man "offra" ett EM-slutspel 2012 för att låta den färske svenske förbundskaptenen bygga "sitt" landslag för VM 2014?
Helt enkelt - hur mycket tror förbundet på satsningen på Erik Hamrén.
Nu fick jag ett svar.
Och om jag tolkar Lagrell rätt (vilket ibland inte är så lätt, då förbundsbasens svar i och för sig nästan alltid är vänliga, men också väääääldigt långa) - så lyder trygghetsgarantin något så här:
* Ta Sverige till EM - och Hamrén har jobbet kvar, så klart.
* Missa ett EM, men visa att det nya 4-2-3-1-systemet och - inte minst - de nyinslussade yngre spelarna kan betyda något stort till VM 2014 - och ha jobbet kvar.
* Men missa EM, och rikigt krascha i kvalet - så lär det vara det sista Hamrén gör som svensk förbundskapten.

Men så negativa ska vi inte vara.
Hittills har Erik Hamréns nya produkt sett både intressant ut och gett resultat.
Visst, "bara" i träningsmatcher - men ändå. Segrar mot Bosnien hemma samt Wales och Vitryssland på bortaplan ser snyggt ut på resumén.
Och kan Hamrén nu även jobba in Zlatan Ibrahimovic tillbaka i landslaget - så är även det givetvis en stor framgång.
Jag är inte direkt den enda som menar att Barça-stjärnan är det perfekta alternativet längst fram som ensam anfallare i ett 4-2-3-1. En position som varken Johan Elmander eller Ola Toivonen hittills visat att de kan hantera på högsta internationella nivå.

Tålamod är bra.
En röd tråd är också bra.
Nu är det bara för Erik Hamréns del att hålla tummarna för att Lars-Åke Lagrells löften om långsiktighet väger tyngre än de som en del all-svenska storklubbar svamlar om inför varje ny säsong.