Det var inget stort 08-derby på Råsunda i går, och det var långt ifrån fullsatt.
Men det var ändå en tät stämning på nationalarenan som inledningsvis piskade upp det patenterade och så sköna derbytempot mellan Djurgården och AIK.
AIK tog kommandot med ett aggressivt spel över hela banan, och tryckte tillbaka ett blekt, desperat och förvirrat Djurgårdsförsvar långt ner på egen planhalva.
När blåränderna väl fick tag i bollen, så åkte den ofta hastigt ut över sidlinjen.

Två mönster i repris

I den åttonde minuten upprepades sedan två mönster:
1) AIK:s superargentinare Iván "bolo drog på från 36 (!) meter, och kanonen letade sig in i det högra krysset framför Norra Stå.
Ivan den Oumbärlige har nu varit inblandad i åtta av nio svartgula mål i år.
En styrka eller svaghet?
Det beror alldeles säkert på vem man frågar.
2) Samtidigt stod Dif-keepern Pa Dembo Touray och bara tittade på, utan att röra sig när bollen susade in bredvid honom. En ny mycket tveksam insats av målvakten som nu var tillbaka i målet efter att ha petats i två matcher på grund av just - upprepade tavlor.
Men jag begrep aldrig vad tränaren Andrée Jeglertz menade på presskonferensen när jag frågade om inte Touray borde försökt slänga sig.
- Det kan jag inte kommentera.
Alltså, kan det ha varit så att Dembo gjorde rätt som inte rörde sig ur fläcken?

Verklighetskoll mot Elfsborg

Visst, den influensaepidemi som plågat AIK under våren har säkert mer eller mindre påverkat lagets insatser. Men jag blir ändå inte klok på Mikael Stahre & Co.
I den andra halvleken drog AIK sig oförklarligt tillbaka, bevakade en 1-0-ledning mot en uppenbart svagare motståndare - och vore det inte för Djurgårdens tafatthet i offensivt straffområde så var en rätt onödig kvittering inte långt borta.
Nu gick det ju vägen, och segern var rättvis - men redan på torsdag väntar en skarpare verklighetskoll.
Anders Svensson och hans serieledande Elfsborg kommer då till Råsunda på besök.
Upp till bevis, brukar man säga, va?

"Tar små kliv hela tiden"

Jag har sett Djurgården sämre i år.
Ja, betydligt sämre.
Men vad spelar det för roll?
Laget verkar fast förankrat i botten, och en derbyförlust mot ärkefienden AIK inför 21 884 tappert sjungande åskådare (det var faktiskt en riktigt vass stämning!) på Råsunda är duktigt knäckande för ett kollektivt självförtroende som redan inför matchen hängde på repen.
Även om Djurgården, som tränaren Andrée Jeglertz sa efteråt, "tar små kliv hela tiden".
Vad jag hör så längtar Djurgårdsledningen och dess finansiärer i riskkapitalbolaget DFAB intensivt efter att transferfönstret i sommar ska öppna.
Så pengar i den ekonomisk krisande klubben kan säkert skramlas fram på något sätt.
Frågan är bara vad man ska köpa? Var finns kvaliteten?
Det är nu sportchefen Göran Arals jobb att förse Tommy Jacobsson & Co med heta och prisvärda alternativ.
En utmaning som mycket väl kan vara avgörande för Djurgårdens säsong 2009.