Det är klart att han inte vill sätta ytterligare obehagliga funderingar i spelarnas redan plågade huvuden.

Det räcker liksom med alla smällar som motståndarlagen delar ut när man vänder underlägen mot (extremt svårslagna, det ska sägas) Djurgården och fixar rättvisa eller orättvisa poäng.

Magnus Pehrsson såg riktigt irriterad ut i går när han svarade på min fråga som han visste skulle komma.

Du säger att ni inte är tillräckligt skickliga, men hur mycket väger det mentala in med tanke på alla era 1-1-matcher?

Pehrsson valde då att "inte förstå" frågan.

Ett eget mentalt spel, såklart - och han gjorde det både vasst och proffsigt.

Men innan Djurgården fixar en seger så är det ingen som kommer tro på Pehrsson när han säger att det finns "inget som heter mentalt i fotboll".

Inte efter det heller, förresten.

Det gjorde till exempel inte Norrköpings manager Janne Andersson i går kväll, när han efter den sena kvitteringen förklarade varför hans lag är så starkt just under de sista 15 minuterna av matcherna:

– Fotboll är för mig mycket ett mentalt spel. Det är mycket som sitter i huvudet och som gör att vi klarar av att kvittera.

Och då spelar det ingen roll att Magnus Pehrsson har helt rätt i att Djurgården ägde spelet på Nya Parken.

Det kvittar att Djurgården skapade flest och bäst målchanser och så klart borde avgjort när Kasper Hämäläinen avslutade ett tre-mot-ett-läge med att chippa bollen över målvakten David Nilssons ribba.

Det blev aldrig 2-0.

I stället darrade man ännu en gång, hamnade åter i knät på målvakten Tommi Vaiho och lät Imad Khalili komma till två fina nicklägen på kort tid innan samme man knoppade in kvitteringen i den 80:e minuten.

Jag förstår att Dif-spelarna deppade efteråt.

Men jag gillade också Petter Gustafssons snabba svar på frågan när Djurgården kommer komma över tröskeln och smälla dit 2-0.

– Nästa match!

Se upp, Elfsborg på söndag!

Norrköping har nu två segrar och två oavgjorda matcher efter EM-uppehållet.

Starkt.

Brottarsvackan med förluster mot Häcken (0-6) och AIK 2-5) är ett minne blott.

Numera ser spelet betydligt stabilare ut, och den erfarne vänsterbacken Mathias Florén menade att alla fått ta extra ansvar nu när stjärnan Astrit Ajdarevic flyttat till Standard Liege i Belgien.

Ändå var jag länge redo med sågen när Janne Andersson vägrade ta ut den usle och håglöse Imad Khalili mot Djurgården.

Vänsterbreddaren hade ju verkligen inte ett rätt.

Bara för att med tio minuter kvar nicka in 1-1 och fixa en inte helt rättvis pinne till hemmalaget.

Snyggt coachat, Janne!