Omedelbart efter förlusten hemma på Råsunda så sa AIK:arna:
- Det räcker med att vinna borta i Moskva så är vi vidare.
Jag säger - om AIK fixar en seger på Luzjnikistadion i kväll så är det ett mirakel och en av de större bragderna inom svensk klubbfotboll.
Okej, det blev "bara" 0-1 hemma på Råsunda efter bland annat en svettig svart-gul anstormning i början av matchen - men vi som var där såg en match där mycket mer än så skilde lagen åt.
AIK hade till exempel inte en enda het målchans som jag minns.
Inte en enda.
På hemmaplan.
Och när väl CSKA valde att trycka lite på gasen då AIK-benen inte längre var så fulla av spring - ja, då var det klasskillnad. Alan Dzagoev, Keisuke Honda och Zoran Tosic & Co var så mycket bättre än svenskarna när de ville att returen i kväll i Ryssland känns som en ren formalitet. Och kanske är det där AIK har sin enda chans att nå gruppspelet i Europa League. Underskattning.
Grov underskattning.
Men jag ger inte AIK mer än en procents chans att trycka sig igenom det nålshuvudet.
Men AIK har ändå landat i Ryssland med sköna vibbar i kroppen.
1-0 borta mot Gais senast och fortsatt guldkänning i allsvenskan följdes upp av en av allsvenskans grymmaste förstärkningar inför hösten. Lånet av Mohamed Bangura är tänkt att lösa upp de offensiva knutar som AIK kämpat emot under hela säsongen.
Problemet i kväll är bara att Bangura inte får spela mot CSKA Moskva, då en spelare måste delta i båda matcherna i ett dubbelmöte i Europa League.
Hoppet ställs väl då till Kwame Karikari, som gjort mål i tre raka allsvenska matcher. Men återigen - vi som såg Karikari i hemma mötet med CSKA vet att han såg ut som en förvirrad junior större delen av matchen i kampen med de tungt meriterade ryska försvararna.
Jag är ingen större fotbollshistoriker, men jag kan inte påminna mig ha upplevt att ett svenskt lag med det här utgångsläget (0-1) orkat knocka en så mycket starkare motståndare på bortaplan.
Helsingborgs kryss borta mot Inter 2000 var ju löjligt snyggt, men då var italienarna till skillnad från CSKA inte i seriespel ännu.
Vi har IFK Göteborgs alla segrar i Uefa-cupen och Champions League på 1980 och 90-talet, men det var ändå innan Bosman-domen totalt förändrade fotbollsvärlden.
Näe, en AIK-seger i kväll vore sannerligen en av de största knallarna i svensk klubbfotboll.
Men det troliga är ju att man efter matchen kommer kunna se fram emot ett lite skönare spelschema under hösten, då Mohamed Bangura ska leda klubben i jakten på ett andra SM-guld på fyra år.
Den chansen känns faktiskt betydligt mer rimlig än ett Europa League-avancemang.
