Här kommer dagens med självklara slutsats:

Under nye Per-Ola Ljung så har Örebros spel stabiliserats.

Även om jag inte tjuter av glädje av att se Patrik Haginge (mittback) och Boris Lumbana (spelar som en mittback) bilda centralt mittfältspar - så har det bidragit med en trygghetseffekt.

Försvaret har det också jobbats med, och att man bara släpper in ett mål på svåra Kopparvallen ska ÖSK ha kredd för. Målvakten Jonas Sandqvist svarade i går kväll för ett par fina räddningar, och straffades inte för sina flaxiga insatser i luften och ute i straffområdet.

ÖSK-symbolen Magnus Wikström agerade samtidigt säker mittbacksgeneral, och med ett tryggt spelande försvar så kunde man slå om på kontring med Valdet Rama, Markus Astvald & Co.

En vass säkerhetsplan som hittills resulterat i att P-O Ljung nu (tillfälligt?) lyft sitt nya lag från allsvenskans jumboplats.

Sen var det ju det här med marginaler.

De små, som alla tränare och spelare talar om efter varje match.

I går kväll var de på Örebros sida.

För de flesta av de 4 420 åskådarna på Kopparvallen sträckte händerna i luften och jublade för 2-0 när skyttekungen Viktor Prodell knoppade in Kristian Bergströms perfekt avvägda inlägg i den 76:e minuten.

Men den assisterande domaren hade sett en (tveksam) offside - och in det följande anfallet hittade i stället Valdet Rama fram till Markus Astvald som effektivt bredsidade in kvitteringen.

En välförtjänt sådan, det ska sägas.

ÖSK hade minst lika många fina målchanser som det offensivt starta hemmalaget i en rätt underhållande match som kastades fram och tillbaka på Kopparvallens vattnade konstgräs.

Och det var en - som sagt - mycket viktig poäng i jakten på lagen över strecken i botten för Örebro SK.

13 omgångar kvar att rädda kontraktet nu.

Om Åtvidaberg ska vara oroliga över något efter sin sensationella första halva av seriespelet, så är det väl kanske att skyttekungen Viktor Prodell hamnat i en liten minisvacka.

Han var direkt svag mot AIK senast.

Och en farlig nick i början av matchen och det bortdömda offsidemålet - ja, det var det vi såg av måltjuven i går kväll.

Kollegan Magnus Erikssons form håller dock i sig. En spännande anfallstyp, som hela tiden uppfinner egna vägar att ta sig igenom motståndarens försvar.

Små skarvar, väggspel eller smarta lyftningar - jag gillar verkligen att se på Eriksson när han lirar fotboll just nu.

Åtvidaberg är snart tillbaka, så känns det.

Till sist:

Kan inte låta bli att skicka en extra hyllning till Kristian Bergström, 38.

Inte bara för att han förmodligen har allsvenskans känsligaste och mest konsekventa vänsterfot vid fasta situationer - utan för att han alltid väljer det kloka alternativet med bollen.

Alltid!