När man blir äldre börjar man prata om framtiden som något som aldrig kommer.
På sin höjd kommer den sedan, längre fram.
Fast alla vet att framtiden är här och nu, den sker hela tiden. Den sipprar in i våra liv.
Ingenstans är det tydligare än inom den europeiska toppfotbollen.
Framtiden är oskriven, diktade Joe Strummer. Det är tyvärr bara delvis sant. Vi skriver framtiden med våra liv här och nu. Uefa vill ha ekonomisk ordning i klubbarna. De stora lagen i de stora ligorna spenderar därför miljoner på advokater som hjälper dem att kringgå regler och förordningar. Det som hänt i Östeuropa är att de stora pengarna faktiskt går rakt in i relativt friska klubbar. De rika lagen i öst är så att säga rika på riktigt.
Dessutom är de rika perverst rika just i öst. Olja och en del annat har förvandlat en del av människorna i kommunismens innersta getto till bland de rikaste i världen. Vad göra med pengarna? Varför inte köpa ett fotbollslag? Som att spela Fotboll manager, fast på riktigt.
Hur många, ärligt talat, hade kunnat motstå den chansen om man hade pengarna?
Inför säsongens Champions League som startar i kväll har östra Europa flera lag representerade. Zenit S:t Petersburg tränas av Romas gamle tränare Luciano Spalletti, Bate Borisov har varit med och förut och förhoppningsvis lärt sig ett och annat. Sverige, ett land som nästan alltid är med i EM och VM har inte haft ett lag i slutspelet av CL på tio år.
Under de här åren har flera lag från Östeuropa på allvar tagit sig in i dessa stora sammanhang. Så kommer framtidens fotboll att se ut. Rikedomen i Östeuropa tar sig ofta groteska uttryck. De riktigt snuskigt rika har råd att köpa PSG eller Chelsea, medan de som blir rika precis under den snuskiga första barriären köper lag som Bate, CSKA eller Sjaktar.
Inte så illa det heller alltså.
Det är ofta väldigt besvärliga bortamatcher för de bortskämda eleganterna från särskilt södra Europa, men det är nog lika bra att ställa in sig på fler och svårare bortaresor för alla i framtiden.
På flera sätt är det också intressant att kartan över framgångsrika europieska topplag breddas, att de blinda fläckarna blir färre.
Kanske ska vi i Sverige hoppas att någon rik oljemagnat från Ryssland förälskar sig i en svensk flicka eller något, så att någon med massor av pengar till sist kan köpa Malmö FF eller AIK så att vi kan äntligen kan få europeisk toppfotboll här hemma under den mörka vintern.
Jag vet inte hur det är med er, men själv är jag innerligt trött på svensk klubblags fattigdom och taffliga framtidsutsikter.
Det är som att alltid tvingas sitta hem medan resten av skolan är på en stor fest där man vet att alla får hångla. Jag är trött på att missa den typen av fester.
I kväll startar äntligen CL igen och trots att finalen spelades för bara några få månader sedan känns det alltid som första gången.
På det sättet liknar relationen till CL relationen jag har till människor jag älskar.
