Vilken helt och hållet underbar fotbollsmatch det blev! Vilket underbart välförtjänt läge att strössla med utropstecken!

Som en försmak av final direkt i första omgången. Tempo, teknik, taktik, målchanser, tekniska finesser, briljans, publiktryck och fem mål. Herregud, vilken föreställning. Vilken saga. Och så enormt viktigt för José Mourinho och hans kronjuvel och trollerilåda Ronaldo.

Jag känner mig helt förförd. Sådana här kvällar tackar jag Gud att jag fortfarande är så djupt och ohälsosamt förälskad i den här magiska sporten.

Vi försöker ta det från början. Jag ska bara andas lite först. Vi börjar med Mancini. Klädd i en kostym sydd i himlen ser han ut att vara orolig under hela första halvlek.

Med all rätt för Real ­Madrid spelar snabb och fantasirik anfallsfotboll.

Eftersom de flesta har fallit för den vulgära uppfattningen att fint anfallsspel är mer värt än fint försvarsspel handlar allt snack om Reals anfallsspel och bara spridda, enstaka röster om Citys utsökta sätt att försvara sig.

Men det är allt bra svårare att försvara sig skickligt borta mot Real Madrid än det är att anfalla hemma mot City. Engelsmännen står oftast helt rätt i sina positioner, Real skapar bara några få chanser trots stort bollinnehav.

Målvakt Joe Hart gör två kanonräddningar och Ronaldo ser stundtals nästan lycklig ut.

Han gör en helt perfekt match.

Mourinho ser mest bekymrad ut.

I veckan konstaterade han att han inte har något lag att coacha över och med tanke på det får man nog lov att säga de gjorde det riktigt bra. Och det osynliga laget också.

Real Madrids spelövertag är nära en chimär, en bluff, en del av planen. Mancinis stora bedrift som tränare är att han till fullo lyckats förena italiensk taktik med brittisk fysik och så en sorts sydeuropeisk teknik med flera inköpta spelare. Mot Real håller planen bra länge. I andra halvlek lyckas City dessutom ta ledningen två gånger om och andra gången är det bara några minuter kvar av matchen.

Men Mourinho har ännu en gång skådat in i framtiden och nästan synskt tagit in Benzema som ur ingen vinkel alls kvitterar för Real. 2-2. Efter det har faktiskt City ett anfall som Real bryter och Ronaldo är först nära att göra 3-2 när Hart gör en ny kanonräddning.

Nu faller Citys korthus.

Nu ser vi trådarna.

Nu lyckas vi lista ut var kanin är gömd i den stora svarta hatten för ­ Citys försvar orkar inte stå emot detta vansinnigt energifyllda Real Madrid.

Det känns så välregisserat och vackert att det är just Ronaldo som får göra 3-2. Han firar en liten stund men ser sedan mest sorgsen ut igen. Som om han kom på att han faktiskt inte trivs...

Han har vuxit och blivit riktigt stor, både som människa och spelare. För några år sedan hade han aldrig orkat visa sina belackare hur bra han är.

Nu gör han det. Nu ställer han skåpet precis där han vill att det ska stå. Nu blir det han som avgör den här drabbningen. Nu avgör han en av de häftigaste matcherna jag sett i CL på flera år.

Och allt detta i första matchen i den första omgången.

Tack för era konster, goda magiker.