Bosse Hansson kommenterade matchen mellan Italien-Sverige i Neapel inför EM 1984. Både Italien (som ställde upp med överjästa, trötta världsmästare. Tycker ni dagens Italien är trötta har ni inte sett guldhjältarna från 1982 spela EM-kval ett år senare) och Sverige missade slutspelet, trots att Sverige faktiskt slog Italien både hemma och borta rätt enkelt.

Ikväll ställer Italien upp med ett relativt ungt, nytt lag. Det ser ut som ett b-lag. Här har vi Italiens stora problem. De som skriker sig hesa om förnyelse har helt enkelt inte accepterat den krassa verkligheten. Många av VM-spelarna från 2006 är fortfarande det bästa valet på sina positioner.

Ikväll kommer de flesta av de regerande världsmästarna (ah, vad ljuvligt det är att skriva det där varje gång) att få vila och vi kommer få stifta bekantskap med nya namn som Antonio Candreva, Maggio och Palladino. Lippi har fått mycket kritik för att han fortsatt spela med de som vann guld (ah…) i Berlin och han riskerar få ännu mer kritik om de nya namnen nu misslyckas i matchen mot Sverige.

Kanske är en del av er besvikna över att inte få se Pirlo, Buffon och de andra. Men jag lovar er. Välbetalda superstjärnor och träningsmatcher i november är för italienarna vad torrknull med hänglåsjeans är för en tonåring.  Enbart frustrerande. De nya namnen som får chansen har rimligtvis något att spela för, en chans att få följa med till Sydafrika nästa sommar, och jag tror Sverige kommer ställas mot ett relativt okänt (i alla fall här i Sverige) men taggat Italien.

Många är de som skriker om att Lippi måste bort. De flesta tycker Cassano borde få chansen. Hela den där diskussionen känns en smula trött, som om alla gått in i en och samma masspsykos. Samtidigt spelar Lippi ett högt spel. Skulle Italien misslyckas, och i Lippis fall är allting annat än ett VM-guld på ett sätt ett misslyckande, kommer alla skylla det på att Cassano inte var med.

Många vill ha bort Lippi. Men många vill inte se Italien förlora. Jag hatar när Italien förlorar. Jag älskar Lippi. Han är tillsammans med Capello i mina ögon världens bästa fotbollstränare. Han lyckades göra ett genuint och hårt arbetande landslag av stjärnorna 2006 och han kan göra Italien till världsmästare igen. Chansen är minimal men är det någon som ska lyckas så är det Lippi. I Italien säger man att han är född en lycklig stjärna. Det är inte sant. Han tänder de där stjärnorna själv. Han lämnar ingenting åt slumpen. Inte en enda av alla hans framgångar har berott på tur. Han vet vad han gör. Jag litar fullt och helt på honom. Det är som att be. Jag lägger över mitt liv i Guds händer. Det är som att flyga. Jag lutar mig bakåt och litar på att piloten Lippi är nykter och att han vet hur man flyger ett azurblått flygplan rakt in i drömmarna.

Det ska bli spännande att se Hamrén och Allbäck formulera det nya Sverige. Lite roligt är det att Henrik Larsson (som gjorde ett mycket sympatiskt intryck i SVT i fredags) surar över att han tvingas gå tränarkurser medan Marcus Allbäck, Sveriges mest underskattade och i särklass trevligaste fotbollsstjärna (tillsammans med Henrik Rydström och Djordjic) gick direkt från träningsplanen till platsen bredvid förbundskaptenen. Är det någon jag oförblommat önskar allting gott alltid är det Hamrén och Marcus Allbäck.

Spännande blir det. Du följer matchen bäst här på Expressen där det blir livechatt mellan 2000-2130.