VENEDIG. Detta skrivs sent på kvällen, i Venedig.
Jag sitter i shorts och kortärmad skjorta. Jag är lycklig här. Jag tror Zlatan är lycklig här. Eller var snarare.
Jag tror inte han ville lämna Milan. Men nu tar Kommando Z mark i Paris och nu väntar nya äventyr för en man som inte ger särskilt mycket för det som varit, desto mer för det som väntar.
Zlatan har insett vad Milan vägrar inse. Det är bara segern man inte vunnit som räknas.
Låt oss för några skrivna rader och sekunder lägga undan min passionerat patetiska lojalitet mot serie A. Låt oss i stället blicka framåt.
Vad väntar Zlatan Ibrahimovic nu?
Det är inte på något sätt en främmande miljö för honom.
Han har Thiago Silva där. Han har Carlo Ancelotti där, som kan vara den buttraste men klokaste farbror som italiensk fotboll någonsin fostrat. Han har Thiago Motta, Lavezzi och Pastore från serie A där.
Han har rika investerare som säkert kan väldigt lite om fotboll men ändå haft den goda smaken att i alla fall för sina oljepengar införskaffa folk som kan en del om fotboll.
Det är inte kattguld som glittrar i Paris.
Trots alla investerade miljoner och namnkunniga spelare tror jag det blir Ancelotti som blir det viktigaste kortet. Men bara om han, likt Roberto Mancini i Manchester City för övrigt, får lite tid på sig att spela ihop det här laget.
Zlatan har gjort till stor konst att vinna vart han än hamnar. Han har vunnit ligan i Holland, Italien (med tre klubbar) och i Spanien. Han kommer vinna ligan med PSG i Frankrike också.
Jag har svårt att se hur något enda lag kommer ta en enda poäng av PSG den här säsongen.
Zlatan har begåvade kreatörer omkring sig, på planen, och vid sidan av planen, också i Paris och jag är övertygad om att Gud kommer lotta Milan och PSG i samma grupp i Champions League och jag är säker på att Zlatan inte kommer behöva Gud för att avgöra de båda matcherna helt på egen hand.
Zlatan är 30 år. Äventyret har precis börjat. Karriären kanske håller fyra, fem år till. Vi amatörer kan sitta på första, andra eller sjunde bänk och berätta högt och tydligt vad vi tycker om allt han gör.
Skillnaden är att han GÖR. Vi andra bara snackar om det.
Det är möjligt att jag är en löjlig drömmare som gärna hade velat se Zlatan stanna här i Italien. Så är det.
Men jag är säker på att han kommer bevisa att jag och alla andra har fel.
Grannarna spelar Verdi i natten. Underbart. Jag älskar Italien och jag älskar den här dumma lilla fotbollsligan de har i det här landet.
Men jag älskar fan Zlatan också.
Nu blir det till att hem och förhandla med frun om att se fransk fotboll i höst. Åtminstone när PSG spelar.
Lycka till, Zlatan. Äventyret varken börjar eller slutar med dig.
Det är du som ÄR äventyret.
