Det finns en presskonferens med Juventus tränare Antonio Conte som löper som en präriebrand på nätet just nu. Han håller ett osande, välformulerat och känslomässigt försvarstal. Det är svårt att inte bli berörd, oavsett om han är skyldig eller inte.

Nu är han är i alla fall avstängd i tio månader och det gäller även i Champions League. Nu för tiden får han sitta högst upp på arenorna. Bakom de halvmörka fönstren ses han ibland som en skugga vanka av och an när Juventus spelar.

I går var han på plats i Genua och fick se hemmalaget ta ledningen med 1-0. Men det märks att Juventus på allvar är tillbaka som storlag. I går vilade man flera viktiga spelare, hamnade i underläge, men lyckades både vända och sedan vinna komfortabelt. Det är inte alla lag som orkar eller kan göra det. Det är oftast bara just storlag. Juventus har alltid i sin egen svartvita värld varit en storklubb. Nu, med start den här veckan, är man det också på riktigt. Det är ett lag med anor som reser till London för att möta Chelsea. Men det är framför allt ett lag med stora drömmar om framtiden som äntligen får röra sig över finrummets varsamma golv igen.

Italiensk klubbfotboll är som den där ditmålade flugan i pissoaren. Ständigt baktalad, ständigt pissad på. Samtidigt dansade U21 sig igenom gruppspelet i EM-kvalet och i somras slog Italien både England och Tyskland i EM. Som vanligt är ryktet om italiensk klubbfotbolls död en smula överdriven. Med det skrivet är det naturligtvis också sant att mycket nu hänger på Juventus. Men under italiensk klubbfotbolls storhetstid under nittiotalet hängde ungefär lika mycket på just Juventus. Så småningom kom även Milan med men under flera år var Italien samma sak som den gamla damen från Turin.

När man talar om kulturer i olika klubbar blir det gärna lite flummigt. Det är lätt att fastna i myter.

Kultur är inte något "som sitter i väggarna". Kultur är inte ständiga nostalgitrippar eller rotande i det som varit. Ett lags kultur sker här och nu. Kultur skapas dagligen, i det stora och i det lilla. Alessandro Del Piero representerar Juventus kultur. Men också hur man klär sig när man är ute bland folk, hur man för sig, vad man säger och inte säger till pressen. Kultur bryr sig väldigt lite om det som varit. Juventus har förstått det. Juventus vet att det enda som går att vinna är framtiden. Det förflutna är lika dött som grus.

När Juventus nu äntligen får tillträde till de största arenorna är det med samma starka tryck som för tjugo, trettio år sedan. Juventus får representera Italien. Milan är också med i CL, men få tror att de på allvar ska ha en chans efter sommarens fullständiga och frivilliga degradering.

Har då Juve någon chans mot regerande mästarna Chelsea? Eftersom jag är en idiot och alltid tippar med hjärtat hasplar jag ur mig ett "givetvis" på den frågan. Med spelare som Buffon, Bonnuci, Andrea Pirlo, Marchisio och Vucinic har man chansen mot vilket lag som helst. Nu gäller det för Juventus att foga samman bitarna från sitt storslagna förflutna med den hägrande framtiden.