I fotbollsvärlden frodas drömmarna alltid någon annanstans. Zlatan förverkligade en när han flyttade till Paris och Antonio Cassano förverkligar nu sin när han hoppar över Milanos högsta och vassaste stängsel.
En sak är i alla fall säker. Ledningen runt AC Milan har skördat och slaktat sina supportrars förtroende på ett sätt som saknar motstycke. Drömmar rycks upp och dör på löpande band.
Sommarens svek svider. Silvio Berlusconi handskas med AC Milan som en maktgalen despot. Han älskar inte Milan längre. Allt han gör handlar om hans egen politiska makt. Ingenting är heligt för honom. Inte ens det allra heligaste. Det ska sägas att utan Silvio hade Milan försvunnit, runnit bort som gammalt slaskvatten. Han räddade livet på klubben och gjorde den till världens finaste och värdigaste klubb. Men den här sommarens ständiga svek och försäljningar borde rimligen ha startat en revolution.
När Antonio Cassano nu begår otukt och går över till Inter ligger det på något sätt i linje med den fullständiga degradering av allt värdigt och vackert som Milan ägnat sig åt den här sommaren. Som en sköka som besudlats och inte bryr sig om att förnedringen fortsätter. Milan är som en gammal kran på sommarstället som någon glömt stänga av. Den står där och rinner. Till slut finns inget kvar. Allt har runnit ut.
Milan rear ut sina stjärnor och utan att man ens märker det har man reat ut sin själ. Milan som är en av världens värdigaste klubbar, påminner nu mest om en gammal dörrmatta som alla torkar sina skor på. Hur kunde det bli så här? Varför blev det så här?
Det beror inte bara på att italiensk fotboll saknar pengar. Det beror framför allt på att Milan sålt så mycket mer än flera av sina superstjärnor. Man har sålt ut sina drömmar. Man berättar för världen att man inte bryr sig om de stora sammanhangen längre. Man ställer sina dörrar på glänt och till slut är det bara mörker och Pato kvar.
Vem ska nu göra målen för Milan? Pazzini? Vem ska spela fram honom? Montolivo?
Milan är som en bakfull armé som hissar vit flagg redan innan fienden kan skönjas vid horisonten.
Att Cassano, som dessutom alltid varit Interfan, tar chansen och sticker är fullt förståeligt. Sorgligt men högst begripligt. Flera spelare har tidigare spelat i båda klubbarna. Zlatan, givetvis. Men även Andrea Pirlo spelade faktiskt i Inter innan han slog igenom som en av världens bästa spelare i Milan.
Under försäsongen har Inter sett bra mycket bättre ut än Milan. Jag tycker mest synd om Milans tränare Allegri som blir behandlad som en idiot av sina chefer. Duk efter duk rycks undan av klubben själv. Sedan skickar de fram tränaren som får försvara och förklara sig. Silvio? Han ägnar rätt mycket tid åt att le ansträngt och vinka åt folk utanför domstolar runt om i Italien. Kejsaren är brutalt avklädd och det är, som vanligt, fansen som får betala.
Den här gången
Milans fans.
