Italiensk fotbolls sista utpost i Europa heter Inter. I fredags förlorade de mot Catania.
På tisdag möter detta Inter en Formel 1-bil i azurblått. Chelsea körde i går över West Ham med 4-1 och jag tror att man fortfarande kan plocka platta delar av Zolas lagbygge ur gräsmattan.
Lyckas inte Inter få stopp på Drogba kommer det italienska fiaskot vara fullbordat på tisdag.
Det finns egentligen bara två sorters förluster. De man avskyr och de man avskyr men accepterar i smyg. Enda gången jag visslat efter en förlust var när United krossade Roma med 7-1. Det går inte att vara arg när man förlorar mot ett lag som är så pass mycket bättre.
Chelsea är bra...
West Ham spelade faktiskt riktigt bra fotboll i går. Men när Chelsea är bra (och medborgare, i går var Chelsea bra) spelar det ingen roll vad motståndarna heter eller hur de spelar. I går njöt jag av att se Malouda spela fotboll som fransmän gjorde förr: med briljant teknik, säkert passningsspel och med stort hjärta.
Hans förarbete till Alex ledningsmål framkallar rysningar av välbehag.
Som en italiensk vän sade till mig när han kom tillbaka från köket med två koppar espresso: "Tänk att det spelas en sådan briljant fotboll på de där dimmiga öarna."
...som en symfoni
Franska spelare är som Robocop, sammansatta av det bästa från nordeuropeiskt tempo och fysisk och den sydländska tekniken och snabbheten. Chelsea är nu en välklingande symfoni av italiensk taktik, fransk teknik och briljans, afrikansk urkraft och engelskt tempo. Europa i ett nötskal. Nyckeln till framgång. Varje Sverigedemokrats mardröm.
Vilken vecka Drogba haft. Han blev nyligen vald till Afrikas bästa spelare. I går gjorde han sitt tjugosjunde mål för säsongen. Jag tror alla försvarare i hela världen vet exakt hur bra han är, men ändå förmår de helt enkelt inte att stoppa honom. Tillsammans med Rooney i United är han Europas bästa spelare just nu. Bättre än Ronaldo och bättre än Messi.
Annars är det faktiskt som Barcelona Chelsea spelar när de är som bäst. Förvisso en något mer tungfotad men också hårdare variant av Barcelona.
Jägaren skiftar plats
Lyckas Chelsea få ha sina viktigaste spelare skadefria tror jag man vinner ligan i år. Arsenal är mänskligare än sin blå stadsbroder. Jag tror spelet i Europa kommer hårdare åt Wengers mannar än Ancelottis. Hull är ett lag som växer när man krymper. Med en man mindre i en halvlek är man bättre än Arsenal i andra halvlek. Jag kommer på mig själv med att räkna Hull-spelarna. Är de bara tio? De verkar vara tolv, minst.
Om Drogba haft en spännande vecka har Bendtner haft en våldsamt häftig vecka han också. Han började veckan som utskrattad nordisk byfåne, rentvådde sitt namn genom att kaxigt briljera fullständigt mot Porto och i går livräddar han Arsenal i toppstriden med sitt supersena och avgörande mål.
I dag går kampen vidare. Jägaren och bytet skiftar plats varje helg. Nu jagar United vidare. I dag hemma mot Fulham.
