Eftersom Barcelona och Real Madrid så fullständigt kapat alla band till resten av La Liga känns de nästan som ett strävsamt gammalt par.
De har varit gifta så länge och har inga hemligheter kvar för varandra. Ibland kan de bli osams men de vet båda att de är dömda och välsignade att leva tillsammans för all framtid.
I nöd och lust och tills generationsväxlingen skiljer er åt...
Spansk fotboll står i fullständig och skoningslös blom.
Ändå är läktarna klädda med människor som ser ut att vara på utflykt. Som om matchen bara är lite tidsfördriv, en rädisa eller tapas till det perfekt tempererade vinet.
Barcelona spelar vacker fotboll. Men ibland, bara ibland, känns skönheten konstruerad, lite sökt. Och då blir det genast betydligt mindre spännande.
Alla vet hur man ler...
Barcelona känns i ibland som en samling scouter. Alla vet hur man knyter den rätta knuten.
Alla vet hur man ler och hjälper gamla damer över gatan. Publiken går hem nöjda.
Men man skulle vilja se scouten dricka tequila till frukost och dra ner brallorna framför skolbussen. Bara en enda gång.
Men med det sagt vill jag verkligen poängtera att min beundran för Barcelona snarare växer med åren. Att de fortfarande orkar uppbringa den energi som krävs för att spela sitt snabba, geniala passningsspel. Det är unikt genom fotbollshistorien.
Och Iniesta... herregud vad bra han är. Ett universalgeni. Fotbollens Leonardo Da Vinci.
Pedro fick tiden att stanna
Under första halvlek dominerar Barcelona rätt rejält, dock utan att skapa allt för många klockrena målchanser. José Mourinho sjunker längre och längre ner på sin stol för varje gång som kameran zoomar in honom.
En nyckel när man möter Barcelona är att inte misströsta medan man jagar boll och spelare utan att komma åt. När Barcelona får upp farten ser motståndarna alltid helt utspelade ut. Men det är också lite en synvilla.
Det är bättre energi direkt i andra halvlek och på en hörna nickar en annars helt osynlig Cristiano Ronaldo in 0-1.
Nu blir det fart på katalanerna. I anfallet direkt på avspark efter målet står tiden stilla för några sekunder när Pedro tar ner en boll i vansinnigt tempo, klistrar den sensuellt på foten, och placerar enkelt in kvitteringen bakom en utrusande Iker Casillas. Vilket konststycke av Pedro! Fotboll som fysisk beröring, en estetiskt närmast fulländad upplevelse.
Unika bedrifter i ett ursinning tempo
Det höga tempot håller i sig och anfallen avlöser varandra under en period. Och det är inga hjärndöda, vulgära idiotanfall eller inlägg och skit, nej, det är passningsspel på mikroskopiska utrymmen, geniala löpningar, grymma nertagningar och vassa avslut.
Allt detta, var för sig unika bedrifter, görs dessutom i ett ursinnigt tempo.
Det är då jag verkligen förstår varför människor som annars kanske inte bryr sig så jättemycket om fotboll väljer att spara pengar ett helt år för att åka och se just den här matchen live, på plats.
Med lite drygt tjugo minuter kvar drar Sergio Ramos omkull Iniesta och Messi är stensäker på straffen. 2-1. Sedan bjuder Iniesta på sin patenterade genialitet och Xavi rullar in 3-1.
Just då ser allt så fridfullt och lallande löjligt enkelt ut... En som redan checkat ut från matchen är Barcelonas målvakt Victor Valdes som skänker bort Reals viktiga 3-2.
Jag älskar deras äktenskap
Spansk fotboll när den är som allra bäst. Från noll till hundra på några sekunder och från noll till fem mål på en grym andra halvlek.
Returen spelas nästa vecka, i Madrid.
Jag kollar då också. Jag älskar båda de här lagen och jag älskar deras fina, magiska äktenskap.
