Jag hade hoppats bjuda på några läsvärda citat efter matchen.
Framförallt var jag nyfiken på vad Tomas Holmström hade att säga.
En spelare som inte bara är här och kämpar för poäng för sitt Detroit utan också deltar i en audition för Bengt-Åke Gustafsson för en plats i OS-laget.
Men Holmström hade inte lust att prata med någon efter matchen.
Trots att några reportrar ropade efter honom skyndade han in i spelarbussen utan att säga någonting.
Så gjorde de flesta spelare i Detroit.
När omklädningsrummet öppnade för media var inte en enda spelare där inne. Den ende som ganska snabbt kom tillbaka och stod där rakryggad efter en förlust var Niklas Kronwall. Sedan kom några till.
Men Kronwall var bäste svensk under och efter matchen.
Nicklas Lidström och Henrik Zetterberg deltog i en presskonferens också. Men NHL:s pressmänniskor på plats gjorde sedan medias jobb svårare jämfört med hur det är i normala fall borta i NHL när ingen fick ställa en enda fråga efter presskonferensen.
Man kan säga mycket om det här.
Mest undrar jag:
Hur tänker egentligen NHL?

Vi är i Sverige för att marknadsföra vår liga - men vi gör arbetet för media så svårt som möjligt och vill spelarna springa i väg och tjura i spelarbussen i stället för att svara på frågor så får de göra det.
För mig personligen spelar det inte så stor roll, jag kan skriva min krönika ändå och jag vill verkligen inte gnälla över att nån är "dum mot mig" - men för er läsare är det förstås roligt att få höra en del om vad svenskarna tyckte om att spela match hemma i Sverige.
Sen är nog största anledningen till det här pinsamma efterspelet till matchen att Detroit förlorade. Hade Detroit vunnit hade inte bara Kronwall stått och snackat i omklädningsrummet efteråt.
Och jag tror tyvärr många av de åskådare som betalat mellan 500 kronor och 2000 kronor för sin biljett var besvikna efteråt.
Inte de som hejade på St Louis, förstås, de var hur nöjda som helst.
Men alla som längtat efter att se Detroit.

Jag hörde av vänner framför tv:n att många gick bananas under tv-sändningen och att Håkan Södergren till och med hojtade "Let's play hockey". Synd bara att inte Detroit gjorde det sista halvan av matchen.
Nu var isen bedrövligt dålig och Red Wings tvingades spela med fem backar när Jonathan Ericsson tvingades utgå.
Men hur många felpass slog inte Detroit?
Hur många markeringsmissar gjorde inte fjolårsfinalisterna?
Hur dåliga var man inte framför båda målen?
Niklas Kronwall medgav allt det där.
Han sa att Detroit var för tafatta, att man måste vara bättre framför mål och att man inte får ge bort pucken så enkelt så ofta.
Visst, det var premiär. Och visst, svensk hockey imponerade verkligen inte på gästerna från NHL när man inte ens kunde ordna en bra is.
Men jag köper inga bortförklaringar ändå.
För dem som betalar tvåtusen kronor för en hockeymatch måste det bjudas bättre underhållning än så här.