Mika Pyörälä har alltså över 300 000 kronor i månadslön.
Pyörälä tjänar dubbelt så mycket som statsminister Fredrik Reinfeldt.
Om detta kan man naturligtvis ha många åsikter.
Men jag har personligen inga problem med groteska löner till idrottsmän - inte så länge publiken får valuta för pengarna.

Betalat för mycket?

Mika Pyörälä måste vara en av elitseriens bästa spelare den här säsongen.
Det har han lön för att vara.
Så hans futtiga en enda målgivande passning på de tre första matcherna är förstås inte alls godkänt.
Efter sina två mål på bara 36 NHL-matcher i fjol (resten av säsongen tillbringade han i farmarligan) så kan man förstås redan nu ställa sig frågan om Frölunda betalat för mycket för den här spelaren.

"Helt annan lönenivå"

När elitserielagen gnäller över dålig ekonomi och några klubbledare säger att man måste ut i Europa för att leva vidare, så tycker jag i stället man borde se över sina egna kostnader.
Hardy Nilsson hade helt rätt då han inför säsongen sa till mig:
"...HV och Färjestad och även Frölunda har en helt annan lönenivå än oss. Även om en del spelare i de lagen tjänar för mycket."
Lönenivåerna som SPORT- Expressen kan avslöja visar också hur mycket det lönar sig att satsa på unga spelare.
Timrå betalar bara 85 000 kronor i månaden för den blivande VM-backen Sebastian Erixon.
Man får nästan tre Erixon för en Pyörälä, alltså.
Ska bli väldigt spännande att se om Pyörälä kan visa att han är värd pengarna.

Det blir skrattretande

Att Daniel Widing är dyrare än en hel kedja juniorer i Brynäs - det är förstås skrattretande.
När en spelare som Daniel Widing tjänar över 300 000 kronor i månaden, då är det inte konstigt att klubbarna har ekonomiska problem.
På den nivån kan jag bara se att Rickard Wallin, Johan Davidsson och den gruppen av ledartyper med SM-guld på meritlistan och SM-guld framför sig.
Sen kan man undra vad Magnus Johansson tänker innerst inne om att ha tre lagkompisar som har bättre lön än han själv.
Ingen spelare i LHC är mer värdefull än kapten Johansson.
Men "smarta" klubbar (om man vill kalla dem det) lyckas ofta få spelare från egna klubben att ta en lönesänkning.

Föll för grupptrycket

Och det är är aldrig lätt för de enskilda spelarna att löneförhandla med hjärtat.
Det var så Modo byggde sitt guldlag 2007 - man fick alla de gamla NHL-proffsen att gå med på att hålla nere lönerna. Alla föll för grupptrycket.
Och det är klart att även spelarna tyckte det var en bra affär när det blev guld.
För att stå där med bucklan är alltid skönare än att vara bäst betald.