Jodå, med en dåres envishet fortsätter jag tro på Dick Axelsson. Hans talang är odiskutabel. En Axelsson i toppform skulle vara en toppattraktion även i NHL.

En deppig Axelsson med dåligt självförtroende är en hockeytränares största utmaning och nu är det Kent Johanssons tur att få några sömnlösa nätter på grund av den här supertalangen.

Det är helt enkelt ett pris man får betala när man har Axelsson i sitt lag.

Och det är ett pris värt att betala för Frölunda.

Om Axelsson bara slipper skador och om Johansson skäller mindre och gullar mer, då är det dags för Axelssons verkliga genombrott.

Han är 26 år och vill fortfarande till NHL.

Detta är säsongen som avgör hans karriär.

Därför räknar jag med succé.

Han har dragit lärdomar av sina motgångar. Han vet att han inte längre kan åka runt och vara nöjd med sig själv bara för att han haft ett par grymma byten. Han har lärt sig att det är när det går som sämst som han måste jobba som mest.

Dick Axelsson är ingen diva.

Och han är inte tjock. Han såg bara inte klok ut på en bild en gång (men vem har inte varit med om det någon gång?).

Jag förstår att han känner sig lite missförstådd, som när han nästan lite sorgset försvarade sig i vår intervju.

- Jag tycker det har blivit lite för mycket skriverier. Och lite för mycket fokus på det dåliga. Folk tycker så mycket samtidigt som jag sitter här och är en väldigt trevlig person.

Artister är inte som alla andra.

Så är det bara.

Och ska Axelsson vara som bäst, då måste han få vara sig själv.

Lika spontan som han är på isen är han när jag ställer frågor och han pekar ut divor och filmare och som nyinflyttad i Göteborg säger att Stockholm är den bästa staden och att han hejar på AIK i fotboll.

Axelsson har alltid varit väldigt omtyckt av de flesta av sina lagkompisar. Jag vet inte hur många gånger jag hört spelare säga att tränare varit för hårda mot Axelsson, att de inte förstått hur de ska hands­kas med honom.

Spelarna i Frölunda är väldigt nöjda över att ha honom i sitt lag.

Jag lovar att även Per Ledin - som Axelsson ger sig på ordentligt i intervjun här intill - skulle vilja ha Dick Axelsson som lagkompis.

Som sagt: har han dragit lärdom av sina motgångar och slipper han bara skador, då blir det succé.

Han blir kanske inte den allra bäste spelaren i elitserien.

Men han blir den mest underhållande.

Och det vill en riktig artist vara också.

Det är inte en slump att Axelsson berömmer Rickard Gynge för att han hade bästa målgesterna i fjol. Och jag litar inte alls på att han själv inte tänkt ut vad han ska göra när ett fullsatt Scandinavium jublar efter att han gjort mål.

Dick Axelsson kommer att bjuda på något extra - då också.