En hjärtligare presskonferens efter en ödesmatch har jag aldrig upplevt.
Både Charles Berglund och Hannu Aravirta skrattade och skojade och var på glatt humör efter en match som båda nog borde varit missnöjda med.
Eftersom inget lag tog tre poäng.
Åttan Frölunda är sex poäng före Timrå och sju poäng före Modo.
Elvan Södertälje är bara fem poäng bakom Timrå och fyra poäng bakom Modo.
Så Berglund och Aravirta borde inte ha någonting att skratta åt.
Men självförtroende är ibland viktigare än något annat i den här ibland märkliga sporten.
Jag hade ett intressant samtal med Markus Näslund om just det häromdagen.

För oss vanliga dödliga är det där lite svårt att förstå - hur någon vi vet kan vara så bra plötsligt tappar allt, sa jag.
- Det är svårt att förklara, men det där med självförtroende betyder mer än vad ni kan tro, sa han.
Okej, då.
Kan Berglund och Aravirta smitta av sig till sina spelare kanske mirakel kan inträffa ändå och Berglund få rätt i det han sa, att "det finns en bra framtid för både Timrå och Modo".
Och det är klart.
När dessa lag är som bäst, då är man av slutspelsklass.
Frågan är om man kan vara bäst någon längre tid och om lagen framför i tabellen tappar sitt försprång?
Jag är väldigt tveksam.

Modo har fortfarande för dåligt tempo i sitt spel, särskilt i uppspelen.
Timrå har farten, men måste få till längre anfall oftare om man ska ha någon chans att få fortsätta titta uppåt i tabellen.
Magnus Pääjärvi Svensson och Anton Axelsson uttryckte självsäkerhet när jag pratade med dem och sa att slutspel är givet mål.
Axelsson erkände till och med att han gärna tråkar storebror Per-Johan i Frölunda att Timrå ska jaga i fatt dem.
- Det är klart jag har lite hjärta för Frölunda fortfarande. Men kommer vi åtta då skiter jag i om Frölunda kommer nia.
Niklas Sundström sa inför matchen: "slutspel - det finns inget annat".

När jag träffade Oscar Steen efteråt hittade han också det positiva i den här matchen.
- Timrå ledde ändå med 2-0 och det var starkt av oss att komma tillbaka. Och det är klart vi tittar uppåt i tabellen, det blir bara värre att titta åt andra hållet, sa han och skrattade
Jag blev förvånad av optimismen och de glada minerna.
Och jag blev lite imponerad.
Det var lite "Pär Mårts-stuk" på båda lagen. Faktiskt.
Och när man verkligen vågar, då brukar det också gå bra.