Då var det dags igen:
Peter Forsberg gör comeback.
Världens envisaste hockeyspelare är tillbaka.
Och jag hoppas förstås han gör som vanligt i en comeback.
Slår oss med häpnad.
Räkna med en supermatch i kväll.
För han är laddad, Peter Forsberg, det märktes inte minst i söndags. Modo hade redan tränat ett pass, då coachen Miloslav Horava plötsligt bestämde att det skulle bli ett ispass till, senare på kvällen.
De flesta spelarna suckade, några blev till och med irriterade.
En blev jätteglad.
Peter Forsberg.
Han ville inget hellre än att köra ett pass till.
Som sagt: det kan bli en supermatch i kväll.
Det brukar bli så när Foppa kommer tillbaka.
Min favorit bland alla Foppas comebacker var när han kom tillbaka efter långt skadeuppehåll i NHL en gång och hans Colorado mötte Calgary.
Inom loppet av 37 minuter svarade han för två mål och tre assist. Colorado vann matchen med 7-1. I tredje perioden åkte dåvarande Calgary-spelaren Andreas Johansson fram till Peter på isen och sa:
- Fan, Peter. Var du tvungen att göra comeback mot oss?
Så vill jag förstås att Frölundas spelare ska säga i kväll.
Jag erkänner att jag varit tveksam genom åren.
Jag har till och med skrivit att jag tycker det är dags att lägga av. Och när han inte ens klarade av en träning med Tre Kronor, då kunde jag inte se något annat än att det var över.
Tjurskallen Peter Forsberg gillade inte alls att jag tyckte han skulle pensionera sig.
Men han får gärna säga:
- Vem fan är Nyström att säga att jag ska lägga av?
- Jag gör som jag vill.
Jag har fått onda ögat av Peter några gånger genom åren, särskilt under åren då jag bevakade honom på nära håll i NHL. Jag minns särskilt en match i gamla Maple Leaf Gardens i Toronto, då Colorado åkt på storstryk.
- Vad säger du om matchen, sa jag.
Peter sa ingenting. Tittade inte ens på mig. Det var tyst en lång stund. Sen morrade han fram ett svar:
- Vad fan tror du jag säger om den här matchen?
Men det här är också mannen som när han fick veta att jag skulle flytta hem efter flera år i USA kom fram till mig på en nattklubb i Stockholm, tog i hand och sa:
- Då vill jag tacka för samarbetet genom åren.
Jag önskar givetvis en av svensk hockeys allra största ett bra slut på karriären.
Framförallt ett värdigt slut.
När jag gick in i Expressens textarkiv och sökte på "Peter Forsberg and comeback", då fick jag 508 träffar. När jag sökte på "Peter Forsberg and skad*", alltså ord med skad- som inledning, alltifrån skada till skadeuppehåll, då fick jag 1089 träffar.
Det är lätt att misströsta när det gäller Peters chanser att bli frisk.
Och jag har svårt att tro på mirakel.
När det inte blivit bra på så länge trots alla operationer och alla par skridskor, då är det självklart att undra om det verkligen kan gå vägen den här gången.
Det är inte konstigt att jag är tveksam.
Samtidigt är detta så typiskt hockeyvärldens envisaste spelare. För Peter Forsberg existerar inte ordet "omöjligt" eller att man kan "ge upp", det har han aldrig gjort i någonting i hela sitt liv.
Den här envisheten är också anledningen till att han blev så bra från första början. Och Forsberg när han var som bäst nådde en nivå ingen annan svensk hockeyspelare kommit upp till.
Jag skulle naturligtvis inte alls ha något emot att kliva in i Modos omklädningsrum efter ett SM-guld, kliva fram till en Peter Forsberg med vildvuxet skägg som äntligen fått vinna ett SM-guld.
Och då får han gärna hånle och säga:
- Du som sagt att jag borde lägga av. Tur att jag inte gjorde som du tyckte.
Jag skulle inte alls bli arg.
Jag skulle sträcka fram handen och säga.
- Jag vill tacka för allt du gjort genom åren... och för att du är så förbannat envis.