SPORT-Expressens avslöjande om att fyra av tolv elitserieklubbar inte alls ville sätta stopp för NHL-spelare på korttidskontrakt kommer naturligtvis väcka starka känslor i hockey-Sverige.

I allsvenskan är det redan fullt krig på grund av detta.

Det har mullrat i elitserien också ända sedan Hockeyligans beslut om att inte ta in NHL-spelare för kort tid, och värre kommer det att bli.

Hela situationen är olustig.

Jag kan förstå båda sidor i bråket.

Även om jag tycker Hockeyligan tagit korrekt beslut.

Jag vill inte se NHL-stjärnor bara spela sig i form och elitserien förvandlas till någon sorts uppvisningsliga ­ under en kort tid.

Det vore ovärdigt en liga vi ska vara stolta över.

Det vore fel mot alla spelare som skulle bli petade och det skulle äventyra ekonomin för åtskilliga klubbar.

Om NHL ställer in hela säsongen, då är det en helt annan sak.

Sen förstår jag förstås lagen som vill ta in "sina" NHL-stjärnor och fansen som vill få chansen att se sina stora ­idoler.

Men ibland måste man ta "jobbiga beslut" för allas bästa.

Ibland måste man vara "lojal mot gruppen".

Och glöm inte att mångas egon tar överhand här.

Jag har hört några NHL-spelare snyfta om det tråkiga med att klubbarna i deras hjärta inte får ta emot dem.

Kom igen, grabbar.

Hur mycket hjärta har ni för era lag - egentligen?

Alla som säger så, borde verkligen se sig i spegeln.

Har ni verkligen tänkt avsluta karriären hemma?

Var ni verkligen lojala era lag innan ni drog över Atlanten?

Hade ni överhuvudtaget tänkt tanken att spela hockey hemma igen innan hotet om lockout dök upp?

Vad säger ni till de juniorer som får sitta på läktaren när ni showar på isen i ett par veckor eller ett par månader?

Är ni av kärlek till era klubbar beredda att stå för era egna dyra försäkringar?

Nu finns det flera svenska NHL-spelare som svarar ja på alla dessa frågor, jag vet.

Men det gäller långt ifrån alla.

Och klubbarna som vill ha hit NHL-proffsen är förstås lagen som skulle dra mest nytta av det. De flesta av klubbarna som säger nej till NHL-proffs hade förstås skrikit JA om de haft ett par superstars där borta.

Men visst, jag förstår egoismen också. Jag förstår alla starka känslor och risken för kaos är enorm om något lag sladdar i botten, samtidigt som NHL-spelare vill komma dit. Alla är sig själv närmast.

Och i utsatt läge är det bara en tidsfråga innan någon klubb bryter överenskommelsen. Det är naturligtvis jätte ­ tråkigt för alla NHL-spelare som bara vill att säsongen ska komma i gång och för NHL-klubbarna och övriga anställda där som riskerar att förlora sina jobb.

Men mest synd är det om fansen i Nordamerika som ännu en gång riskerar att bli blåsta på en hel säsong.

Jag får nästan lust att skrika åt NHL och spelarfacket NHLPA.

- KOM ÖVERENS!

Det vore bäst för alla.