Jag har med fyra spelare utanför NHL i mitt OS-lag: Linus Omark, Stefan Liv, Peter Forsberg och Mattias Weinhandl.
Resten ska plockas från NHL.

Skillnad på VM och OS

Ett exempel på skillnaden mellan NHL och elitserien märktes i Tre Kronors sista match i Channel One Cup. Magnus Johansson blev enkelt undanskuffad när Finland gjorde mål.
En Kronwall, eller en Öhlund eller en Murray blir aldrig bortplockad så enkelt.
Så är det bara.
Johansson är en fantastiskt skicklig back - men i OS väntar ännu tuffare motstånd. Därför är han inte med i mitt OS-lag. Detsamma gäller Tony Mårtensson.
Givna VM-spelare - men inte tillräckligt bra för OS.
Det är inte Per-Johan Axelsson heller. Han har tuffheten men faller i konkurrensen och för att han inte varit bättre under hösten.

Måste chansa med Omark

Linus Omark var inte som bäst i de två första matcherna i Channel One Cup, men han var bra mot Finland.
Det blev förlust igen. Men vi slipper i alla fall skämmas den här gången.
Omark ska med till Vancouver för att han är en spelare som vill framåt hela tiden, som vill utmana, som vill bli hjälte och framför allt för att han kommer bli bättre i ännu bättre omgivning. Mot Finland höll han toppklass trots att båda hans kedjekompisar (Johan Harju och Patrik Zackrisson) var dåliga.
Omark är en joker. Han är den typ av chansning man måste våga göra.

Liv är "perfekte inhopparen"

Ska Bengt-Åke tänka lite försiktigt ska han göra det med backarna. Han ska ta med åtta backar, för att inte riskera två skador och spel med fem backar i de sista OS-matcherna. Med åtta backar i truppen finns det också utrymme för Douglas Murray.
Vi vet inte vilken hockey Kanada kommer att spela. Murray är en bra "försäkring mot eventuella dumheter".
Ännu viktigare position är målvakten: Henke och "Monstret" är etta och tvåa.
Stefan Liv är lika given trea. I ett OS tar man inte med någon för att "se och lära". Markströms tid kommer. Med sin fantastiska bronsmatch i VM i våras visade Liv att han är den perfekta "inhopparen".

Flera måste spolas

Att ta ut backar är det svåraste. Flera bra backar måste spolas.
Jag var tveksam till Tobias Enström som spelade övermodigt och på gränsen till dumt innan han blev skadad i VM i våras - men hans höst har övertygat mig om att han ska vara med. Strålman har också spelat in sig sen han kom till Columbus.
* * *
Jag har komponerat fyra grymma kedjor.
Gamla meriter får inte betyda ett smack. Är självaste Forsberg halvskadad och dålig - då ska han bänkas.
I en kort OS-turnering är det hänsynslös coachning som gäller.
Jag vill se:
Eriksson-Bäckström-Zetterberg
Loui Eriksson är en superstar även om han inte gör lika många mål som i fjol. Men han är en sniper och här får han bästa möjliga omgivning.
Weinhandl-Sedin-Sedin
Just nu kan man utan att blinka påstå att Weinhandl är världens bästa spelare utanför NHL - och han har spelat med Sedinarna förr.
Omark-Forsberg-Holmström
Foppa måste vara helt frisk om han ska vara med. Och då ska han vara center igen. Han och Omark är samma andas barn - Holmström deras stridsvagn.
Alfredsson-Påhlsson-Samuelsson
Alfredsson i fjärdekedjan? Absolut. Om man nu vill kalla det en fjärdekedja - är den här trion bäst så ska de spela mest. Detta är tre superlojala spelare som alltid gör allt för laget. Bästa kedjan defensivt och matchvinnande offensivt. Inget annat OS-lag kommer ha en bättre "fjärdekedja" än den här.

Hårt arbetande tredjekedja

Och ni minns väl OS senast: Då hade Sverige den hårdast arbetande tredjekedjan av alla med just Alfredsson och Påhlsson - ihop med Per-Johan Axelsson.
Och fjärdekedjan bestod av Jörgen Jönsson och Sedinarna.