Färjestads center Mattias Sjögren är inte elit­seriens mest underhållande spelare - och det kommer han aldrig bli heller.
Men det där med "ingen artist" ska jag nog ta tillbaka ändå.
För jag vågar lova att mina jurykollegor Pär Mårts och Leif Boork precis som jag ser en artist även i Sjögren. Just för att han är den han är.
En tränardröm.
En pålitlig "grovjobbare" som aldrig sviker.

Vill aldrig göra misstag

Färjestads tränare Niklas Czarencki sa det också så fort jag började prata med honom om Sjögren.
- Sjögren har en sån hög nivå på sitt spel. I varje byte. I varje match.
Sjögren har varit likadan sedan han slog igenom i Rögle i unga år och han säger själv att han spelar med inställningen att "alltid göra ett bra jobb".
- Jag kan vara väldigt, väldigt besviken på mig själv efter en match för något som vanliga åskådare inte ens upptäckt. Några små detaljer som jag inte gjort bra. Jag vill aldrig göra misstag, aldrig.
- Jag vet att jag kanske inte kommer slå de bästa passen eller göra de snyggaste målen. Men ända sedan jag var i Rögle har jag tänkt att jag ska jobba stenhårt i alla lägen.

Gav upp för tidigt

I fjol slog han igenom med dunder och brak i Färjestad, vann SM-guld, fick spela VM och fick kontrakt med Washington Capitals.
Personligen är jag förvånad att han misslyckades i Washington. Sjögren är "som gjord för" en defensivt hårt arbetande tredjekedja i NHL, där man matchar rollspelare hårdare än i Sverige. Han var också tilltänkt för den rollen bakom Nicklas Bäckström, Alexander Ovetjkin och de andra superstjärnorna. Men efter bara tre träningsmatcher blev Sjögren skickad till farmarlaget.
Där tröttnade han ganska snabbt och valde att återvända hem till Sverige.
Jag erkänner - och det sa jag till Sjögren också efter vår liveintervju på nätet - jag tycker att han gav upp för tidigt, att han borde ha kämpat hårdare i AHL för att ta sig tillbaka till Washington och att risken med en sån här hemflytt är att han stämplas som en spelare som ger upp för lätt. När han ju egentligen är precis tvärtom.
Sjögren har hört den invändningen förr och han svarade mig tålmodigt att han ville göra det som kändes rätt för honom själv, att han inte kände att han utvecklades som spelare i AHL. Han är medveten om risken han tagit.
Men han vågade ändå gå sin egen väg och lyssna till sitt eget hjärta.

Vikt: 100 kg

Någonstans måste man givetvis beundra det också.
Därför är jag övertygad om att han mest kommer att lära av motgången i USA och istället överträffa sitt fina fjolår här hemma.
Trots alla NHL-proffs som lär komma till vårens VM ligger pålitlige Sjögren väldigt bra till för en plats i laget.
- Det är klart att det finns i bakhuvudet. Jag spelar var de vill ha mig. I fjärdekedjan, eller som ytter om Mårts vill det, det gjorde jag ju i VM i våras.
Sjögren kanske inte ser så stark ut. Men hans 189 centimeter och 100 kilo är inte att leka med. Hans stenhårda fyspass med personlige tränaren Johan Carlsson har gett resultat. Sedan tiden i Rögle har Sjögren gått upp sex kilo.
Han vill inte längre ta sig runt motståndare.
Han vill ta sig igenom dem.

Tycker sig vara bra nog

Jag gillar Sjögrens stil. Hans självförtroende. Som hans spontana kommentar när han fick beskedet om att han var nominerad till Guldpucken:
"Ni kan finna det bästa alternativet hör jag".
Eller hans korta svar när jag undrade om han känner att han är bra nog för att spela i NHL.
- Ja.
Sedan sa han också att han vill utvecklas och bli bättre, vilket han också visat att han blivit jämfört med i fjol.
Men han är långt ifrån nöjd.
- Jag vill bli bättre offensivt. Jag vill bidra ännu mer.