Ända sedan jag började skriva hockeykrönikor i SPORT-Expressen för fem år sedan har jag varit noga med en sak.
Att aldrig såga domare.
Det är så många andra som gör det så ofta.
Dessutom tycker jag att det i 99 procent av alla fall är klagomål från dåliga förlorare eller ett löjligt letande efter dåliga ursäkter.
Jag skulle mycket hellre hylla HV71 för deras seger.
Eller Kris Beech för hans segermål.
Eller bara skriva om den häftiga dramatiken i detta häftiga hockeyslutspel.
Men det går inte.
Jag kan inte.
Om vi kräver proffsiga insatser av spelare och ledare (och för all del oss journalister som bevakar detta underbara spektakel) - då måste vi också kunna ställa höga krav på domarna.
Det Timrå gjorde bäst i Jönköping var inte hur man krigade hela matchen, eller hur man dödade numerärt underläge i fem minuter i tredje perioden eller hur man återigen tvingade serieledarna till en sudden death.
Det bästa Timrå gjorde var att man inte tappade humöret efter matchen.
Att man inte uttryckte sin ilska över domarna på ett mer osnyggt sätt.

Det är två situationer som gör mig upprörd.
Anders Lindbäck kliver ut och ställer sig i vägen för Mattias Tedenby. Han gör precis så som Timrå uppfattar att man får göra nuförtiden - enligt den information som Timrå fick på ett möte med domaren Tomas "Kuben" Andersson före säsongen.
- Vi verkligen ställde frågan flera gånger, får målvakten kliva ut och ställa sig i vägen i målområdet? Vi tyckte själva det lät lite konstigt. Men "Kuben" svarade ja. Och jag gjorde som han sa. Ändå blir jag utvisad, sa Anders Lindbäck efter matchen.
I efterföljande powerplay blir det också mål för HV.
Situationen är minst sagt tveksam.
Man kan givetvis tycka att Lindbäck inte borde ha sträckt ut benet som han gjorde, men då ska man komma ihåg att Tedenby inte ens ramlade och att liknade situationer händer ute på isen hela tiden.
Om exakt samma situation inträffat under övertiden - då finns det inte en chans i världen att Rönnmark eller Rådbjer tagit en utvisning för samma situation. Inte ens om Lindbäck gjort det framför HV-klacken.
Ännu värre var den höga klubban på Magnus Pääjärvi-Svensson i samma byte som Beech avgjorde matchen i sudden death.
Det var två huvuddomare på isen och två linjedomare.
Ingen såg att Pääjärvi-Svensson fick klubban i ansiktet.

Jag och Victor Melander satt på pressläktaren på den andra kortsidan, alltså så långt ifrån situationen som det gick att komma, vi såg den höga klubban.
Jag lovar er: inte ens HV-klacken hade buat om det blivit utvisning. Utan mest muttrat ilsket över hur klantig Daniel Grillfors var som fick upp klubban i ansiktet på Pääjärvi-Svensson.
Det är nog jobbigt att möta HV i Jönköping utan att man dessutom ska ha domarna emot sig.
Jag blir arg över detta.
Jag blir arg över att jag måste skriva den här krönikan.
Jag hatar att tvingas klaga på domarna.
Men tyvärr:
Den här gången går det inte att låta bli.