Efter sju förluster fick Per-Erik Johnsson äntligen känna hur det känns att vinna med AIK i elitserien.

Men nöjd med uppträdandet?

Nja.

AIK-Rögle var en match som kan få vilken tränare som helst att boka tid hos idrotts­psykologen och sen bara ligga där på soffan och mumla:

- Hjälp mig. Snälla. Hjälp mig.

Vilda västern-hockey

Det var 4-2 till AIK efter 20 minuter.

I den första perioden upplevde jag inget lag som ängsligt.

Utan båda lagen påminde om en hormonstinn 14-åring som klättrar upp i tians hopptorn för första gången i sitt liv, tittar ner på alla flickor på stranden och sedan med dödsförakt vräker sig ut och vrålar:

- Här kommer JAAAAAAAG.

Båda lagen slog en hel del, ska vi kalla det: optimistiska passningar.

Det var vilda västern-hockey och säsongsdebuterande sheriffen Josh MacNevin hade förstås hur kul som helst.

Samma stil mot vilket lag som helst av de övriga tio i elitserien och AIK och Rögle får ruskigt med smörj.

Resten av matchen fick vi se det som kallas för försvarsspel.

Gör skäl för lönen!

Vi fick även se framför allt AIK bli ett ängsligt lag igen.

Och vi fick se ett Rögle som behöver fler än alltid pålitlige lagkaptenen Jakob Johansson och alltid sevärde Alexander Lindqvist-Hansen som visar vägen.

Mike Iggulden har fortfarande inte gjort något elitseriemål för Rögle.

Martin Strbak får bara inte vara så här dålig.

Och Tom Preissing får inte vara så dålig som när han tillätt Broc Little att sno pucken och punktera matchen.

Ska nykomlingen Rögle ha minsta chans att undvika kval­serien, då krävs att lagets bäst betalde spelare gör skäl för lönen.

Som det ser ut just nu kan jag inte se Rögle någon annanstans än i kvalserien till våren.

AIK är bättre.

Publiksiffran 3 708 åskådare var inte sann. Eller ja... så många var definitivt inte på plats i alla fall. Och många av lagets egna supportrar verkar redan ha gett upp på det här laget.

Jag förstår det inte.

Glöm inte Larsson i buren

AIK har som väntat haft problem med offensiven. Dessutom stora problem med skador och vilket lag skulle inte få det jobbigt med den här spelaromsättningen jämfört med i fjol.

Men i skymundan av eländet har en del glömts bort.

Som att Daniel Larsson faktiskt har övertygat.

Han är lugnare och säkrare i sitt spel och från i går minns jag framför allt en världsklassräddning i ett boxplay, då han gjorde en blixtsnabb sidledsförflyttning och en snygg benparad.

Och av nyförvärven så har Nicklas Jensen visat sig vara ett riktigt fynd. Den 19-årige dansken har formats av sina två år i juniorligan OHL i Kanada och sitt gästspel i AHL i fjol. Jensen är kanadensisk i sin stil. Stor och stark och går rakt på mål och en pålitlig spelare som "kommer till jobbet varje dag".

Han kommer att göra många viktiga mål den här säsongen.

Hockeyvärlden är sjuk

Men hur resten av säsongen kommer se ut annars? Vem vet?

I Nordamerika är det totalt dödläge mellan NHL och NHLPA.

I Modo visar Alexander Steen vad en NHL-spelare kan betyda. Och nu hoppas Brynäs och Frölunda på samma effekt.

Matt Duchene i Frölunda och Erik Karlsson i Jokerit - det visar verkligen vilken sjuk hockey­värld vi lever i just nu.

Och denna värvning visar också att racet har börjat på allvar nu.