Skillnaden mellan dessa båda klubbar med guldambitioner kan beskrivas enligt följande:
Linköping har värvat Tony Mårtensson, Niclas Hävelid, Fredrik Norrena och Magnus Johansson - och LHC ligger näst sist.
Färjestad har tappat halva guldlaget från i våras och har en förstakedja med Marius Holtet, Johan Andersson och Emil Kåberg - och Färjestad har bara förlorat en enda match.
Hur är detta möjligt?
Färjestad har ledare som vunnit, spelare som vunnit och i Färjestad är man aldrig nöjd. Inte förrän man vunnit den sista SM-finalen.
Sanny Lindström har alltid varit en fighter och alltid gått in för att vinna. Men även Lindström blev förvånad när han kom hit.
- Vi hade vunnit hemmapremiären mot Rögle. Och jag var nöjd med segern. I Timrå var vi alltid nöjda när vi vunnit. Men Jesper Mattsson var förbannad. Det var detaljer i spelet som inte varit bra.
Sanny ler när han berättar:
- Så det där med vinnarkultur i väggarna, så är det faktiskt här.
Linköping har ingen vinnarkultur.
Har aldrig haft.

LHC är laget som förlorat två avgörande finalmatcher på hemmaplan och i fjol förlorade en avgörande kvartsfinal hemma mot Skellefteå och den säsongen var ett dunderfiasko. Det är starten på den här säsongen också.
* LHC är näst sist i elitserien och har bara vunnit två av sex matcher.
* LHC har bara gjort elva mål, det enda lag som gjort färre är Brynäs (10).
* När det gäller räddningsprocent är Fredrik Norrena på tolfte plats i målvaktsligan.
* Tony Mårtensson har inte gjort ett enda mål på sex matcher.
* Niclas Hävelid gjorde förvisso mål mot Djurgården, man har annars varit en stor besvikelse han också.
* LHC har för ofta saknat både fart och linjer i spelet.
* Slavomir Lener har lika dålig kontroll över detta lag som han hade i slutspelet i fjol.
Ja, så verkar det vara.
Lener misslyckades i fjol och får det inte att fungera nu.
Så varför han är kvar: det begriper jag inte.

Klubbledarna Mike Helber och Johan Hemlin borde åka på studiebesök till Karlstad.
Medan Linköpings spelare åker runt och tycker synd om sig själva eller funderar på vad som är fel eller undrar när Slavomir Lener ska få sparken.
Då händer något annat i Karlstad.
Då hoppar den där förstakedjan med Holtet, Andersson och Kåberg in på isen. Den där trion som kanske inte skrämmer slag på motståndarna före match.
Men det är före match det.
Mot SSK i kväll gjorde Färjestads toppkedja mål redan i första bytet, efter 36 sekunder.
- De äter upp motståndarna i anfallszon, sa Sanny.
- Vi vill ha dem inne i motståndarnas zon länge, vi vill se långa anfall. Då är de inte roliga att möta, sa Per-Erik Johnsson.
Linköping har ingen sån här kedja.
Linköping är aldrig så här jobbiga att möta.

Och till er som tror man bara hittar sanningen i statistik och siffror.
När den här tunga trion tröttat ut motståndarna, då kommer skarprättarna in. Såna som supertalangen Marcus Johansson. Som bildar en farlig trio ihop med en Dragan Umicevic som vi aldrig sett jobba hårdare och elitseriens kanske mest underskattade spelare i Per Åslund.
Det var Johansson som inte kunde låta bli att säga till Henrik Zetterberg, vid första tekningen när Färjestad mötte Detroit, att "det var hur kul som helst att få spela mot sin stora idol".
Zetterberg hade kunnat möta det med ett leende.
Eller bara visat sitt gameface.
Men superstjärnan från NHL fattade att det här var Färjestad och det här var en ny supertalang som han förstås hade koll på.
Så Zetterberg sa:
- Du och jag kommer att mötas många gånger framöver.
Det skulle Zetterberg aldrig ha sagt till någon i Linköping.