Väl framme i Washington finns det mycket att bli imponerad av.
Publiktrycket i Verizon Center - vilket party under straffläggningen mot New York Islanders (varför i hela världen slutade man med straffar i elitserien?).
Alexander Semin - när Alexander Ovetjkin är skadad kliver den här trollgubben fram och gör två snygga mål.
John Tavares - Islanders rookie (han som valdes före Victor Hedman i draften) är skönt kaxig och bankar hårt med klubban i isen då han inte får passningar snabbt nog.
Men ingen är så bra som Bäckström.
Ett byte börjar jag nästan skratta.
Bäckström har pucken vid sargen, en Islanders-spelare (det spelar ingen roll vem, de flesta motståndare är statister i Bäckströms närvaro) försöker ta pucken - det är omöjligt. Bäckström är för stark och bryter sedan in på mål och skapar en farlig målchans.
- Jag hade inte fattat hur extremt stark Nicklas är och hur svårt det är att ta pucken ifrån honom. Han påminner verkligen om Peter Forsberg. Nicklas är lika stark. Peter spelar mer fysiskt, men Nicklas använder sin styrka till att vinna utrymme och bryta in framför mål, säger lagkamraten Mike Knuble.

Nicklas Bäckström är en superstar i NHL - ni får inte tro något annat.
Nu vet jag att självaste Bengt-Åke Gustafsson är lite bekymrad inför OS och när jag träffade förbundskaptenen för en tid sedan var det han - inte jag - som påpekade att Bäckström hamnat i en svit på flera matcher utan poäng efter att han och Ovetjkin placerats i var sin kedja.
Det var Bengt-Åke - inte jag - som påpekade vilken omställning det blir att spela utan Ovetjkin vid sin sida.
Det finns säkert många som tror att Bäckström riskerar att bli en hockeyversion av Fredrik Ljungberg - spektakulär i bästa möjliga omgivning i klubblaget, men inte alls lika bra med andra spelare runt sig i landslaget.
Bengt-Åke har till och med långt före OS gjort upp en hemlig plan att matcha Bäckström i samma kedja som Henrik Zetterberg i Vancouver.

Men lugn nu allesammans.
Bäckström klarar sig alldeles utmärkt på egen hand. Det jag blir mest imponerad av när vi ses, är när just detta kommer på tal.
- Det är klart att det är hemskt kul att spela i samma kedja som världens bästa spelare. Men på ett sätt är det skönt att få bevisa att jag kan göra saker själv också.
Snacket om att du är beroende av Ovetjkin - stör det dig?
- Jag vet att det snackas. Men - nej.
Han ljuger. Jag behöver inte ställa fler frågor. Han fortsätter själv:
- Det är klart det är bra att spela med honom. Och vi är också bra kompisar. Men kom också ihåg att så fort han kommer innanför blålinjen så skjuter han. Så det blir ett annat spel med honom.
När jag frågar Nicklas om OS blir ett utmärkt tillfälle att visa vad han kan "på egen hand", säger han:
- Lite så tänker jag faktiskt. Det blir en utmaning. Och jag vill visa vad jag kan utan Ovetjkin vid min sida.
Det blir inte konstigt att vara "fiender" - vill du verkligen avslöja hans svagheter?
- Oh, ja. Handlar det om att vinna OS-guld. Då berättar jag allt.