Detta kan låta som en efterhandskonstruktion, men när jag läste igenom mina anteckningar efter tre perioder hittade jag en rad skriven med stora bokstäver:
NIKLAS ANDERSSON ÄR FÖR JÄVLA BRA!
Det var han.
Under grundserien har jag inte känt igen den här 38-åringen. Han missade bara en enda match - men fick ändå bara ihop totalt 32 poäng. Hans sämsta poängfacit överhuvudtaget sedan hans andra säsong i elitserien 1990/91.
Andersson har sett vilsen ut. Inte haft lika pigga ben som man är van att se. Inte hittat rätt i spelet. Och en spelare som normalt lyser av spelglädje har sett butter och småilsken ut.
Mot Linköping var han banans kung.
Och snacka om att han och "tvillingbrorsan" Tomi Kallio klev fram när det behövdes som mest i sudden death.

Med tanke på att Joel Lundqvist missar resten av slutspelet så tror jag att en förlust i den här matchen hade varit dödsstöten för Frölunda i detta slutspel. Laget hade aldrig kommit tillbaka från kombinationen Joels skada och Linköpings vändning.
Andersson själv medgav det när han efter matchen sa:
- Oj, vad viktigt att vi kunde vinna den här matchen.
Det kan man lugnt säga.
Nu är det i stället Linköping som har värsta pressen på sig inför lördagens hemmamatch.
Linköping hade tur som ens fick detta till en sudden death.

Visst, LHC jobbade hårt i slutet - men Frölunda hade total kontroll på matchen, innan laget gjorde det klassiska misstaget att spela för defensivt för att "säkra segern".
Sånt straffar sig nästan alltid.
Det positiva Linköping kan ta med sig från Göteborg är att Tony Mårtensson visade klass, att Jaroslav Hlinka reducerade och Magnus Johansson dundrade in kvitteringen med 51 sekunder kvar av tredje perioden.
Flera av Linköpings viktigaste spelare var bra.
Mårtensson hade dessutom makalösa 26:35 i istid - till och med mer än backen Magnus Johansson.
Fredrik Norrena delade till och med ut matchens bästa tackling när han tryckte upp Niklas Andersson i sargen.
Det var inte heller Norrena som var passiv på segermålet. Det var Daniel Fernholm som inte fick pucken ur zon och det var Niclas Hävelid som missade markeringen på Andersson framför mål.

Frölunda ägde spelet framför målen under mesta tiden.
Frölunda spelade förvånansvärt bra defensivt och framför allt täppte man till det i mittzonen i de två första perioderna så att Linköping sällan kunde anfalla med fart - detta är en utmärkt matchplan mot LHC.
Men lättare sagt än gjort.
Frölunda hade även bättre power play. Också extremt viktigt i slutspel.
Ulf Dahlén log brett när duon Andersson och Kallio kom på tal efter matchen.
- Andersson och Kallio vet vad slutspel är, de vet hur man steppar upp i slutspel. Som de spelade hela matchen och som de klev fram och fixade det avgörande målet.
Dahlén - som bara är fyra år äldre än Andersson - höll inte igen med lovorden.
- Niklas har varit bra hela säsongen. Han är fantastisk på att hålla sig i form. Inga ålderstecken alls. Riktigt imponerande.
Jodå, Frölunda kan må ganska bra trots Joel Lundqvist olyckliga skada.
Så länge gubben Andersson visar sån här klass lever gulddrömmen i Göteborg.