Och det var en rättvis seger.
Djurgårdens tyngd och längd på anfallsspelet malde ner Brynäs i allmänhet och Brynäs backar i synnerhet. Med tre tunga backnamn på skadelistan, Petri Kokko, Niclas Andersén och Lars Jonsson blev markeringsspelet och även den första passningen i anfallsspelet lidande.
Djurgården spelade sitt konsekventa anfallsspel med långa passningar från egen zon, snabb passage av mittzonen och sedan det tunga, malande platsskiftningsspelet i anfallszonen. Brynäs försökte ligga nära och följde i huvudsak bra med i man mot man spelet. Men just det konsekventa spelet från Djurgårdens sida i anfallszonen gjorde, att Brynäs försvar tappade den bortre Djurgårdsspelaren på "den sovande sidan" vid några tillfällen. Ett avgörande sådant tillfälle var när säsongens spelare i Djurgården Marcus Nilsson med en knapp anad paus före sin passning friställde Jimmie Ölvestad till det avgörande 4- 3-målet.

En annan avgörande sekvens var i början av den andra perioden när två Brynässpelare blev utvisade. Det gav DIF 5 mot 3 i en och en halv minut. Utvisningsdödarna Andreas Dackell, Stephen Dixon och Jörgen Sundqvist spelade mycket smart. Liten box, två forwards mot Djurgårdens backar och utmärkt understödsspel av alla tre försvararna. När de så blir fyra spelare, och Mads Hansen kommer in, uppstår missförstånd i Brynäsboxen på grund av att man blir tre anfallsspelare och en back fram Markström. Jimmie Ölvestad utnyttjar blottan i "slottet" mördande effektivt till utjämning 2- 2.
Djurgårdens förstakedja vann sin match i matchen mot Brynäs dito. Nilsson, Ölvestad och Ottosson visade mer pondus och bättre puckinnehav än Dixon, Suomervuori och Dackell i Brynäs.
Faktum är att Brynäs förstakedja var en besvikelse och måste upp betydligt i sitt spel.
Deras bleka ledande insats satte sina spår hos en målkung som Magnus Kahnberg som var tillbaka i anonymiteten. Piggast bland Brynäs gamlingar var Ove Molin. Hans tyngdpunktsförflyttning och målskott mitt i en dragning som gav 3- 3, var som hämtad ur instruktionsboken. Ungdomarna i Brynäs med Anton Rödin och supersmarte Calle Järnkrok var behållningen hos Gävlelaget denna afton.

Djurgården såg kompletta ut utom på en punkt. Målvaktssidan. Gustaf Wesslau såg stel och osäker ut i första perioden. Han spelade upp sig men sattes aldrig på några riktigt svåra prov. Om Brynäs ska ha någon chans att vinna den här matchserien så måste de skapa fler samlade anfall och utmana Djurgårdens lite långsamma backar och ifrågasatta målvakter. Anton Rödin visade hur det ska gå till när han bröt in mot en lite stabbig och passiv Marcus Ragnarsson och hittade nätet till 1- 1 bakom en lika passiv Wesslau i målet.