Att meningsskiljaktigheter funnits mellan storstadslagen och landsortslagen i frågan om en elitligas utseende och utvidgande är ingen hemlighet. Men nu har frågan kommit upp till ytan på ett sätt som är nytt. Landsortens klubbar, de små, de mindre förmögna har offentligt talat om vad de tycker. Att de tycker annorlunda.
Det tycker jag är bra. Jag tycker det är bra att frågan sätts på sin spets i fullt dagsljus så den ishockeyintresserade allmänheten får chansen att säga sitt.
Jag tycker Linköping, Djurgården, Frölunda, HV 71 och Färjestad när en orm vid sin barm. Att de är ute på helt fel spår.

Risken för fusk ökar

Varför?
En utbrytning av de största klubbarna skulle skada svensk ishockeys identitet. En nationell liga med de bästa lagen är en sådan identitet. De mindre klubbarna skulle också utarmas på de bästa spelarna. Förmodligen i tidig ålder. Penningsugna agenter skulle naturligtvis råda sina unga stjärnor att gå till de bästa och rikaste lagen. Agenterna skulle kunna spela ut NHL mot KHL och på det viset trissa upp lönerna ännu mer.
Medierna skulle gå dit pengarna och den största exponeringen finns. Det betyder att de mindre klubbarna som blir kvar i den nationella ligan skulle få lägre tv-intäkter, lägre sponsorintäkter, vara tvungna att sänka biljettpriserna vilket skulle göra dessa klubbar fattigare.
Ska det bara vara pengar, makt och politik som styr ishockeyn i framtiden? Om man drar ut den extrema förlängningen av en sådan inriktning så ökar riskerna för korruption, doping och annat fusk.

Tränaren - ett förvaltande redskap

Jag kan säga att mitt intresse för att vara tränare har minskat de senaste åren. Förr hade tränaren ett stort inflytande över spelares och lags utveckling. Vi fick också tid att vänta ut träningens effekter och att spela in ett kollektivt tänkande i taktik/
spelsystem och annan kontinuerlig uppbyggnadsplanering för laget.
När jag försökte införa en ny idé i Brynäs med bredare trupp för att klara fler matcher på hög nivå, så behövdes det i princip en förlustmatch för att klubben och andra skulle tvivla. Det finns ingen tid att utveckla sporten längre. Tränaren har bara blivit ett förvaltande redskap av det dagliga arbetet. Med för litet inflytande över den sportsliga utvecklingen.
Och de som en gång fått makten släpper den inte frivilligt ifrån sig. Som LHC, FBK, HV 71, Dif och Frölunda.
Ni borde skämmas! Ert ansvar för den idrottsliga utvecklingen är obefintligt. Makthungern finns bara förklädd i vackra sportsliga programförklaringar.

Kulturorter sparkas ner i skiten

Låt mig påminna LHC:s ordförande Christer Mård om en sak: För tio år sedan var LHC kattskit i eliten. Christer Mård var förbannad på Färjestad och utmanande dem genom att försöka värva spelare. Mård hade inte mycket till övers för värmlänningarnas sätt att driva ishockey.
Och Färjestad var förbannade på LHC som vågade utmana dem. Och bjuda över FBK-stjärnor. För då fick ju FBK betala mer till spelarna för att behålla dem.
Nu står samme Mård och Mike Helber i armkrok med Sture Emanuelsson och Håkan Loob i FBK och sparkar ner de gamla ishockey-kulturorterna Skellefteå, Modo och Brynäs i skiten.
Snacka om maktfullkomlighet. Och kort minne.