Frölunda lättade på den handbroms de haft i tidigare hemmamatcher i år och tryckte upp laget med full kraft mot duktige Joakim Lundström i Timråmålet.

Jag tycker att Frölunda genomförde matchen på just det sätt som är vinnande i Scandinavium. Forechecking, fysik, fart, tryck mot mål och temperament malde ner ett kämpande bortalag.

Visst blir det en del kontringar för motståndaren. Men räknar jag plus och minus i var sin kolumn så blir det åtskilliga fler plus i uppsummeringen när Frölunda spelar som de gjorde i går.

Framförallt Matt Duchenes kedja tryckte in både pucken och spelare in framför Timråmålet. Det gjorde att Timråförsvaret fick ägna mest tid åt att stå emot. Och saknade därför kraft tillräckligt när de själva skulle gå till anfall. Särskilt påtagligt blev det i tredje perioden när Timrås powerplay var dåligt och attackerna mot Julius Hudacek saknade den tyngd som hemmalaget hade i andra änden av banan.

Arbetsfördelningen var optimal i Frölunda. Joel Lundqvists kedja visade vägen.

Matt Duchenes kedja gjorde poäng och mål.

Per-Johan Axelssons och Mikael Johanssons kedjor tog hand om defensivjobbet och boxplay.

Avgörande för att Frölunda ska kunna spela så här på hemmaplan är att backarna vågar flytta upp laget och stå nära motståndarna i mittzonen när de ska spela sig igenom den spelytan. Och det gjorde Frölundas samtliga backar på ett klart bättre sätt än jag noterat i tidigare matcher. Stress - och överkompensationsspelet mot Timrås puckförare i boxplay i Frölundas egen zon var utmärkt. Nu vågade backarna ta initiativ och spelarna samarbetade och understödde varandra bättre än i tidigare matcher.

Matchförloppet blev också till Frölundas fördel. Detta var en streckmatch. Pressen var på hemmalaget. Därför är ju första målet i matchen mycket viktigt. Det fick Frölunda. När Timrå kvitterat till 1-1 i andra perioden dröjde det bara dryga minuten innan hemmalaget återigen hade ledningen. Och när Timrå sällan gör fler än två mål i matcherna så talade allt för Indianerna.

Julius Hudacek var klart godkänd i mål. Christian Bäckman gjorde en mycket bra match. Christoffer Persson är att lita på i all tysthet. Joel Lundqvist är naturligtvis motorn i laget. Jari Tolsa gör en av de bättre säsongerna hittills av de jag sett honom spela i. Per-Johan Axelsson är landslagsmässig i sin ansvarsfulla och defensiva centerroll som han genomför prickfritt. Mikael Johansson blir piggare och piggare ju mer han kommer in i säsongen.

Matt Duchene och Viktor Stålberg var den stora skillnaden. Men ska Frölunda vinna bortamatcherna krävs det bättre backchecking och slitjobb i defensiven av bland andra Duchene. För någon tvåvägsspelare har han ännu inte visat mig att han är.

Och rättvisan i hur klubbarna hanterar lockoutsituationen kan diskuteras. Det hade säkert blivit en annan potatis om exempelvis Niklas Nordgren i Timrå haft Henrik Zetterberg som center bredvid sig.