Tre Kronor gjorde en mycket bra match i går mot Tjeckien. Försvarsspelet var ypperligt. Att ett svenskt försvar tar ner så många namnkunniga anfallsspelare som Tjeckien hade i laget är en strålande bedrift.

Kanada har tålamod

Värnade om försvarsspelet gjorde också våra semifinalmotståndare Kanada i går mot Lettland. Jag frapperades av deras tålamod i spelet. Uppspelen kom ofta längs sargerna till höga avlastare. Det gjorde de för att inte riskera så kallade turnovers för Lettland. Förloras pucken vid sargerna är möjligheterna mycket mindre för motståndarna att kontra. Det var intressant att se hur väl spelarna följde sin "game-plan". Hur välcoachat laget var under Lindy Ruffs ledning.
Trots att laget innehåller många "stora" namn som Dany Heatley, Marty St Louis och Jason Spezza för att nämna några, fanns ingen egoism i spelarnas uppträdande.

Det blir som ett schackparti

Kanada kommer att spela mindre chansartat och mer disciplinerat än vad Tjeckien gjorde i går. Bered er på ett "schackparti" mellan Bengt-Åke Gustafsson och Kanadas coach Lindy Ruff.
Trots att försvarsspelet var bra hos Kanada har de problem med positionerna i egen zon.
Framför allt djupt runt eget mål blir det lite missförstånd mellan defensiva forwards och backarna. Det märks att backarna inte är vana vid de stora ytorna som finns mellan eget mål och sarghörnen. Men Kanada spelade bra i "slottet" (området rakt framför målet upp till cirkelrundningarna) i egen zon.
Och det gjorde också Sverige mot Tjeckien på ett alldeles utmärkt sätt.
Och där får man säga att Sveriges kvartsfinalmotståndare var bättre än Kanadas.

Styrkan: Få längd i anfallen

Kanada är mycket bra mitt framför motståndarmålet. Speciellt Dany Heatley öser in mål från den positionen. Ett gjorde han i går. För övrigt är det i det området flest mål produceras eller närmare bestämt 88 procent. Där blir en av Sveriges nycklar för att vinna matchen. Att vinna positionerna och vinna puckarna framför Jonas Gustavsson.
Kanadas styrka ligger i att få längd på anfallen och få tryck i anfallszonen. De lägger in puckar mot mål från alla möjliga positioner. Även från förlängda mållinjen och området bakom mål. Kanadas spelare vet om det och icke puckförare trycker sig in mot mål med klubborna i isen och är förbluffande bra att få "tapen" på pucken i ett avslut mot mål.
De svenska backarna får inte nöja sig med att markera kanadensiska forwards utan vara beredda på att passningar kommer även till markerade spelare.Jag tror att Sverige kan få svårare att skapa chanser i sitt powerplay.
Kanada har säkert analyserat det noga. Spelare som Martin St Louis och Shane Doan är mycket smarta i det spelet. Jag var lite förvånad över duktig St Louis är där. Lägg till att Shawn Horcoff, Morabekantingen, fick mycket istid i tre och fyra mot fem-spelet.
Han har säkert också en del erfarenheter med sig om hur svenska spelare vill sätta upp ett powerplay.

Mata in skott på Mason

Chris Mason, målvakten i Kanada, såg mänsklig ut. Han släppte en del returer. Jag vill att våra backar matar in skott på honom. Det kan göra Kanadas backar lite osäkra.
Steve Stamkos, förstadraften föregående år, är en mycket kvick och lurig spelare. Med massor av självförtroende. Men med våra rörliga backar så tror jag att vi ska kunna hantera en mot en-situationerna mot just Stamkos och den lille "häxpipan" St Louis.
Det blir däremot extra viktigt för "Monstret" att inte släppa till returer.
För lösa puckar framför mål är nordamerikaners bästa gren.