Boork: Mina tre råd till Frölunda
Jobba långsiktigt
Mats Grauers sa inför säsongen att klubben saknat ödmjukhet. Det problemet kvarstår tydligen. Jobba mer långsiktigt och implementera och genomför den nödvändiga värdegrunden på alla plan.
Sök spelande back
Problemen i spelet finns på backpositionen. För tungfotade. För långsamma i både skridskoåkning och passningar i speluppbyggnaden. Hade jag värvat hade jag primärt sökt en spelande back.
Fler pp-alternativ
Powerplay saknar nya idéer och är för lättläst för motståndaren. Jobba hårdare med diskussioner kring alternativa avslut. Den spelformen måste förbättras avsevärt.
GÖTEBORG. Ny ledning i klubben. Stora skulder. Låga publiksiffror. Spekulationer om tränaren. Skador. Lockoutdiskussioner. Underkända insatser både i powerplay (11:e plats 10.53%) och i boxplay (12:e plats 70.27%). Med bleka insatser på hemmaplan.
Ja, då hängde Indianerna lite grann mot repen när svenska mästarna Brynäs kom på besök till Scandinavium.
Matchen blev en intensiv kamp i 60 minuter. Jag tycker att hemmalaget började mycket bra de första tio minuterna av inledningsperioden. Tacklade, förecheckade och släppte loss i det offensiva och aggressiva spelet. Och det fick årets rekordpublik på nära 11 000 åskådare att med sedvanlig ljudkuliss backa upp sitt lag.
Visserligen vred sig Brynäs ur greppet vartefter matchen gick. Det kollektiva självförtroendet är numera stort i Gävle-laget. Framförallt märks det hos den yngre generationen som snabbt växer in i A-lagskostymen.
Men 1-0 i powerplay till hemmalaget genom Christian Bäckman kom ändå inte orättvist.
Det som händer sedan i andra perioden avgör matchen. Slagsmålsungar, hårda satsningar i närkamper och tacklingar gör den andra perioden mycket underhållande. Och det är Brynäs som lyckas behålla sitt fokus bäst. Frölundas Anton Axelsson och i viss mån Viktor Svedberg och Henrik Tömmernes tappar kontrollen. Viktor Svedberg hänger inte med i fötterna. Och när denne avtjänar sitt straff har Anton Axelsson det dåliga omdömet att dra på sig en helt onödig utvisning på Calle Järnkrok. De utvisningarna vänder matchen. Brynäs gör två mål. 1-1 i fem mot tre. 2-1 i fem mot fyra. En minut och trettiofem sekunder mellan målen. Och Brynäs får det berömda momentumet.
Eftersnacket handlar mycket om att Calle Järnkrok filmar till sig utvisningar. Det var ett till viss del berättigat tema i fjol när de båda lagen möttes. Men Anton Axelsson saknar helt självkritik när han kommenterar gårdagens utvisningssituationer. Det är Brynäsarens fel att Axelsson är uppe med en hög klubba i ansiktshöjd och att han får ta emot en crosschecking i ryggen. Enligt min bedömning gör domarna helt rätt. Och Calle Järnkrok filmar inte.
Och liknande dåliga omdömen ser vi slutet av andra perioden då återigen Anton Axelsson och nu också Henrik Tömmernes sätter sitt lag i en tre-mot-fem-situation i samma byte. Domarna gör helt rätt men hela Göteborg tycker att de gör helt fel.
I Anton Axelssons kommentarer finns stora delar av de senaste årens Frölundaproblematik. Oförmågan att se att det är den egna storvulenheten och den bristande självinsikten som är klubbens största motståndare.
Det gäller de senaste årens klubbledningar. Och oroande nu också även de spelare som jag inte trodde hade de tendenserna. Som Anton Axelsson.
Frölunda kan värva Matt Duchene eller hela världen. Det kommer inte att ha någon betydelse om klubben inte inser att de ska titta sig själva i spegeln först.
