Skellefteå började bra.
Men när Jimmie Ericsson avsiktligt och osmart kör på Färjestads målvakt Henrik Karlsson uppstår momentum ett. För hemmalaget. 1- 0 målet som följer på utvisningen ger resten av perioden till Färjestad.
När ställningen är 3- 0 till FBK agerar Skellefteå mer desperat och forecheckar hårdare. Enligt devisen vi kan inte förlora mer på vårt spel än vad vi gjort tidigare. Den desperationen skapar momentum nummer två i matchen. Den här gången till bortalaget. Rutinerade coacherna Samuelsson och Jonsson i FBK ser och känner detta i båset och tar en time out efter 13.17 i andra perioden. Det är rätt tänkt av coacherna. Men kan ändå inte hindra Skellefteås forcering.
I periodpausen samlar hemmalaget ihop sig och vinner välförtjänt. Helt enkelt därför att de är det bättre laget. Momentum tre kommer alltså i periodpausen.
Taktiskt sett börjar båda lagen i rätt ända. Full kraft. Många fysiska kontakter.
Men det första momentumet gör att Färjestad får kraft för sin taktik. Skellefteå blir för passiva. I Karlstad måste man våga spela med hög forechecking och ligga nära med backarna i andra försvarslinjen. Det klarade inte Skellefteå efter första momentumet. Vi fick då se bland andra David Rundblad, den lovande Skelleftebacken, spela mycket osäkert.
Om jag ska vara riktigt brutal så förstörde Jimmie Ericssons med sin korkade utvisning i inledningen sitt lags möjligheter att genomföra sin taktik. Jimmie hade stor skuld i sitt lags förlust.
När man pratar om små marginaler i toppidrott så är detta ett konkret exempel på en sådan marginal.
Bäst i Skellefteå var Erik Forsell och Mathias Månsson. Deras arbete över hela banan var den konkreta handlingen till det som vi upplevde vid 0- 3. Att Skellefteå "åt sig in i matchen".
Färjestad var det bättre laget. Duktiga med sitt ishockeyarv att vårda pucken och spela sig framåt i banan. Ledande i detta spel var banans bäste spelare, Jesper Mattsson. Vi såg dock ett ojämnt Färjestad. Och ojämnheten i spelet beror på den kraftiga förändring som vi hittar i laguppställningen jämfört med i fjol. Det blir Perra Jonssons och Tommy Samuelssons viktigaste uppgift under säsongen. Att hitta kontinuitet och jämnhet i spelet. Och hos spelarna.
Förutom Jesper Mattsson fanns de bästa insatserna hos Jonas Holös, Kent McDonell och Anders Bastiansen. Målvakten Henrik Karlsson såg bra och fokuserad ut. Men visade just ojämnhet i sitt spel när han allt för lätt släppte Skellefteås andramål bakom sig.
Summering: En ganska trevlig premiär med en logisk segrare och fyra bra domare.